Rättsövergreppen hopar sig i Sverige, avsaknaden av en konstitutionsdomstol ger politikerna fria utsvävningar som är helt otänkbara i flertalet EU-länder. Den påtagliga skillnaden till dessa länder är att man inte far jorden runt och talar om för andra hur dom skall uppföra sig med en självgodhet som saknar motstycke.

Jag håller på att samla ihop material med anledning av miljözonerna som vissa kommuner har infört. Dessa strider mot EU lagen, är därför olagliga, men som vanligt stryker Bussbranschen myndigheterna medhårs,inget ifrågasättande, att det drabba medlemsföretagen, att trafikförordningen är en skam för Sverige, vem bryr sig så länge man kan prostituera sig hos de styrande för att hämta bidrag till den egna verksamheten.

Under tiden jag samlar in alla sakuppgifter, håll till godo med detta.

I ett land där man kan få fyra års fängelse för att man flyttar cigaretter över en geografisk gräns, som en man i Skåne nyligen fick, eftersom det berövar staten skatteintäkter, samtidigt som våldsbrottslingar regelmässigt kommer undan med lindriga straff, skall man måhända inte hoppas för mycket på att vi kommer att slå in på den frihetliga av dessa vägar.

Först propaganda. Och sedan?

P-exploatörerna hunsar mer
av Pernilla Ström, ekonom och debattör.

Jag tror att det var James Carville, ”spin-doctor” hos Bill Clinton, som fick frågan vad han ville bli i nästa liv.

Han svarade att han ville bli återfödd som obligationsmarknaden. Då var det fritt fram att hunsa folk och köra med dem som man ville. Och tänk vilken makt!

Det låter ju.

Men han har nog aldrig varit i Sverige, den gode Carville. I så fall hade han säkert bett om att få återfödas som parkeringsbolag – denna parasitära styggelse på storstadens markbrist och människors tidsnöd. Själv började jag bli nyfiken bortom svordomarna sedan jag kommit sent till ett seminarium och snabbt behövde ställa av mig bilen. Parkeringsplatsen var gigantisk – ett hundratal lediga platser, och förhållandevis få bilar.

När jag halat upp plånboken visade det naturligtvis sig att jag saknade mynt (sådana är hårdvaluta i en stad som Stockholm). Automaten accepterade varken sedlar eller kort. Eftersom avgiften var bara fem kronor i timmen, och dygnsavgiften 25 kronor, tyckte man väl inte att det var lönt.

Jag hade nu två val. Antingen rusa in i byggnaden, jaga rätt på något fik eller någon person som kunde ge växel på en tjugolapp, rusa ut och in igen – och med stor säkerhet anlända för sent och störa övriga seminariedeltagare. Eller så kunde jag skynda in på seminariet, rigga växel av någon där och gå ut och lägga på i pausen. Jag bestämde mig för det senare.

Jag kom ut till bilen efter 45 minuter. Det var inte många fler bilar där nu. Men på vindrutan lyste med ett fluorescerande skimmer en parkeringsbot. Parkeringsvakten hade, framgick det, varit där och lappat mig exakt 12 minuter efter min ankomst. Nu förväntades jag pynta in 425 kronor, och det på momangen, för denna min våldsamma förseelse.

Jag såg mig om efter parkeringsvakten. Någon sådan stod inte att finna.

(Så här i efterhand misstänker jag att platsen var under kameraövervakning, att vakten satt klistrad framför monitorerna i sitt skrymsle till kommandocentral, för att med ett illtjut störta ut på snabbraider om någon bilägare kunde beslås med att inte betala för sig.)

P-exploatörerna
Hursomhelst. Lappen satt där den satt och registreringsnumret var onekligen mitt. Utfärdare var ett av alla dessa obskyra parkeringsbolag med namn som Nordisk Parkering, Svensk Parkeringskonsult, Parkeringstjänst och andra mer eller mindre fantasifulla men djupt lögnaktiga och missvisande namn. (Tänk vad skönt om någon åtminstone varit ärlig nog att döpa sig till P-exploatörerna eller Svensk Bötesexpertis.)

Grunden för deras verksamhet är en lag som låter en markägare överlåta rätten att ta ut avgifter för bilar som ställs på tomten till ett parkeringsbolag, privat eller kommunalt. Denna lag ger parkeringsbolagen förvånansvärt långtgående maktbefogenheter över de individer som är dumma nog att vara hänvisade till dem.

Därtill ställer myndighets-Sverige välvilligt upp genom att generöst tillhandahålla registeruppgifter över bilägare, namn och adresser på det att parkeringsbolagen kan effektivisera sitt indrivningsarbete.

Lagar är lagar. Men jag tyckte, där jag stod med min p-bot, ändå att det fanns saker att fundera över. Som när exakt jag ingick ett privaträttsligt avtal med parkeringsbolaget, och varför jag inte – som i alla andra sammanhang – har en möjlighet att påverka villkoren i detta avtal. Jag undrade också över varför jag skulle behöva betala avgiften inom åtta eller tio dagar, när betalningsvillkoren normalt är 30 dagar.

Dessutom, inte minst, undrade jag över proportionerna mellan förseelse och sanktion – mellan brott och straff.

Proportionalitetsprincipen
Jag vill minnas av mina grunda juridikstudier att vi ofta talade om proportionalitetsprincipen – det vill säga någon typ av rimlighetsprövning. Man utdömer inte livstid åt någon som snott blommor i en park, man släpper inte en mördare mot 900 kronor i böter.

Och jag tyckte mot den bakgrunden att 425 spänn är lite i häftigaste laget.

Låt oss göra ett litet räkneexempel.

Avgiften för att stå på platsen var 5 kronor i timmen (vi talar alltså inte direkt om Stockholms innerstad nu). Bilen blev lappad efter 12 minuter. Det innebär att min förseelse – den avgift parkeringsbolaget dittills gått förlustig – hade uppgått till 1 (en) krona.

Detta, invänder någon kanske nu, kunde inte parkeringsvakten veta. Så OK. Jag köper det argumentet. Så låt oss då anta att jag hade stått där maximal tid utan att betala avgift.

Jag kom dit exakt en minut i tio på förmiddagen. Parkeringsplatsen var avgiftsbelagd mellan klockan 9 och 17. Som allra mest hade jag alltså kunnat sno parkeringsbolaget på 1+5 = 6 kronor. Det blir fortfarande inte särskilt mycket mot 425 kronor i böter.

För att få svar på mina frågor försökte jag ringa parkeringsbolaget. Det var naturligtvis lönlöst. I stället skrev jag ett brev. Några dagar senare fick jag – under över alla under – faktiskt ett svar.

Fri tolkning av lagen
Bolaget hänvisade till lagstiftningen (vilket man kunde vänta), förklarade att lappen på min bilruta inte var en faktura utan en kontrollavgift (jag förstår fortfarande inte skillnaden, men det är säkert något spetsfundigt) och därmed omedelbart skulle betalas, samt att man har sina regler. Så det var bara att hysta upp stålarna och pröjsa illa kvickt, fick jag veta. Eljest väntade stämning eller inkasso.

Intressant nog hävdade bolaget vidare att det var kommunen som bestämde storleken på kontrollavgiften. Det där är bara ungefärligen sant. Vad kommunen reglerar är den högsta avgift som parkeringsbolaget får lov att ta ut. Man kan ju tycka att det är viss skillnad på förseelse att dumpa sin bil på Stureplan och att ställa av den på en öde parkeringsplats i kommunens utkant. Så inte enligt parkeringsbolaget. Och det är väl just det som är pudelns kärna.

För det fanns en annan fråga som parkeringsbolaget nogsamt undvek att besvara. Nämligen hur stor del av bolagets intäkter under det gångna året som kommit från avgifter betalda i automat och hur stor del som kom från böter/kontrollavgifter.

Detta lämnade man inte ut av policyskäl.

Tror f-n det.

Utfärdandet av en ”kontrollavgift” ger nämligen lika mycket som 85 timmars betald parkering. Så är det alltjämt någon som tror att huvudsyftet med parkeringsbolagens verksamhet är att erbjuda parkeringstjänster?

Obligationsmarknadens nyckfullhet i alla ära. Men är han ute efter att hunsa folk och i bred skala – då gör han nog bättre i att låta sig återfödas som parkeringsbolag, den gode James Carville.

Reklam för Spanien
Söker du information om Spanien -- Använd dig av min web http://www.spaininformation.org
Här hittar du allt

Fair use notice

The Toni Schönfelder Newsletter and website contains copyrighted material the use of which has not always been specifically authorised by the copyright owner. The material is being made available for purposes of education and discussion in order to better understand the complex nature of corruption in today's world. I believe this constitutes a "fair use" of any such copyrighted material as provided for in relevant national laws.

The material is distributed without profit to those who have expressed an interest in receiving the included information for research and educational purposes. If you wish to use copyrighted material from this site for purposes of your own that go beyond "fair use", you must obtain permission from the copyright owner. Toni Schönfelder cannot guarantee that the information contained in the Corruption News service is complete and correct or be liable for any loss incurred as a result of its use. Nor can Toni Schönfelder be responsible for any subsequent use of the material.

Denna sida är producerad av Toni Schönfelder. Avsändaren har inget ansvar för innehållet i sidor som är länkade -- allt material som finns i egen producerade sidorna får användas fritt och utan kostnad.

Esta página ha sido realizada por el Sr. D. Toni Schönfelder.Los realizadores de la página no se hacen responsables del contenido de las páginas enlazadas a la presente. Toda la información existente en las páginas de realización propia pueden ser utilizadas libremente y sin ningún tipo de coste.