"DAGS ATT STÄNGA POSITIONEN, ÅKLAGAREN!" Om åklagaren hade skött sitt jobb från början skulle det aldrig ha blivit något åtal. Det är en tänkbar slutsats av tingsrättens resonemang i den friande domen mot Nordbankenmäklaren. Istället har åklagaren i tre år okritiskt rullat bankens anklagelser vidare, konstaterar Visions Karl Ågerup i en kommentar till domen. NORDBANKEN: "HON SKADADE OSS" På Nordbanken vill man inte gärna kommentera domen mot den 34-åriga mäklaren. Förre koncernchefen och nuvarande vice ordförande Hans Dahlborg vill inte ta emot telefonsamtal och informationschefen Ann-Leena Mikiver vill helst lägga på luren."Mäklaren orsakade banken stor skada," konstaterar hon dock. NB-MÄKLAREN: "OM ÅKLAGAREN ÖVERKLAGAR ÄR DET EN PERSONLIG GREJ" Den friade Nordbankenmäklaren tror inte att åklagaren Kjell Lilieholm kommer att överklaga domen."Jag tror att han låter mig gå vidare med mitt liv nu. Det är ingen idé att ta det ett steg till. Det skulle vara för att det har blivit en personlig grej i så fall", säger den 34-åriga mäklaren till Vision. Det som står på spel i det här målet är större än kronor och ören. Det som överraskar mest med tingsrättens dom mot Nordbankenmäklaren är inte att åtalet ogillas. Det är inte heller kritiken mot banken – den formulerades redan 1999 av Finansinspektionen, och tingsrätten bygger sin kritik på inspektionens text. Nej, det som sticker ut är den sylvassa kritik som riktas mot åklagare Kjell Lilieholm och hans förundersökning. "Enligt tingsrättens mening hade förundersökningen kunnat genomföras avsevärt snabbare om den hade utgått från en kritisk granskning av bankens påståenden", står det i domen. Det var som bekant banken som gjorde urvalet när mäklarbanden avlyssnades. Samtidigt hindrades mäklaren från att lyssna av vissa band som hon ansåg kunde visa på hennes oskuld. Hennes arbetsdator beslagtogs, liksom ett antal pärmar där hon bokfört sina affärer. Till saken hör att åklagaren är skyldig att ta fram både belastande och mildrande omständigheter så länge utredningen pågår. Först när åtal är väckt ska åklagaren inrikta sig på att få mäklaren fälld. Men att målsägande får skaffa fram bevisen tycker inte Kjell Lilieholm är någonting att anmärka på. "Det är väl inte konstigare än att den som haft inbrott i sin villa får berätta vad som är stulet", resonerar åklagaren. Rätten har en annan syn på utredningsarbetet. Eftersom mäklaren hindrats från att skaffa fram vissa telefonsamtal är det "poänglöst" av åklagaren att använda andra samtal för att vederlägga mäklarens sakframställan, skriver rätten. Åklagarens egen förklaring till att utredningen tog så lång tid har tingsrätten återgivit utan kommentar: "Han (åklagaren)... angav som ett avgörande skäl härför att (mäklarens namn) inte hade erkänt." I övrigt avstår rådmännen Rolf Nöteberg och Mari Heidenborg från att göra sig lustiga över åklagaren. Med all rätt, kan man tycka om man ser det hela från mäklarens perspektiv. Det handlar trots allt om en personlig tragedi. Att få åren mellan 31 och 34 förstörda av brottsmisstankar som kan ge åtta år i fängelse (upprepade bedrägerier) kan inte vara särskilt roligt. Mäklaren har också lidit av reaktiv depression sedan hon häktades i början av februari 1999. Två av mäklarens äldsta vänner blev medåtalade och en av dem bröt av den anledningen kontakten med henne. Lägg därtill häktningstiden på drygt fyra månader, och en utdragen rättegång där gamla arbetskamrater och vänner drar en uppdiktad "story" istället för att tala sanning. Det sista är inte enbart mäklarens egna ord, tingsrätten är inne på samma spår: "Bevisvärdet av vad bankens tjänstemän har uppgivit som vittnen i målet får ses i ljuset av deras eget ansvar för dessa brister", står det i domen. Tingsrätten anser att åklagaren trots den långa utredningen inte var särskilt väl förberedd när det var dags för rättegång. "Huvudförhandlingen har för tingsrätten i betydande grad kommit att gestalta sig som en förlängd förundersökning", skriver rådmännen i domen. Dessutom får åklagaren kritik för att han undanhöll Finansinspektionens varning till Nordbanken. FI konstaterade i sin utredning att "banken brutit mot flera för en sund värdepappersrörelse grundläggande principer". Den lilla detaljen fanns inte med i förundersökningen utan kom till tingrättens kännedom genom en tidningsartikel. Tingsrätten anser sammanfattningsvis att åklagaren förhållit sig okritisk till Nordbankens uppgifter och därför presenterat ett ofullständigt underlag för rättegången. Rätten har därför fått bedriva förundersökning i hans ställe och kommit fram till att mäklaren är oskyldig till både bedrägeri och trolöshet mot huvudman. Lite tillspetsat leder dessa påpekanden till följande slutsats: om åklagaren hade skött sitt jobb från början skulle det aldrig ha blivit något åtal. Kanske inte ens någon häktning. Högst sannolikt skulle mäklaren vara i arbete idag istället för sjukpensionerad. Och de resurser som ödslats på utredning och rättegång skulle finnas kvar. Bara försvarsadvokatens arbete har kostat staten 2,5 miljoner. Lägg till detta polisens löner, kostnaderna för förhören med mäklarens kunder i Europa, åklagarens eget arbete, rättens sex ledamöter... Snacka om dyrt återköp. Precis som mäklaren och hennes kunder borde ha köpt tillbaka de lånade Nokiaaktierna tidigare så borde åklagaren ha avslutat sin position redan 1999. Det är vad tingsrätten skriver, om än inte i klartext. Istället har han okritiskt rullat bankens beskyllning vidare genom kvartalen. Nu återstår att se om åklagaren vågar stänga sin position och låta mäklaren gå vidare. Det är ett chanstagande: hovrätten kan ha en annan syn och då kan åklagaren gå ur affären som en vinnare. Men mot bakgrund av tingsrättens skarpa kritik framstår oddsen som ganska höga. Det finns en uppenbar risk att förlusten istället växer, precis som den gjorde i mäklarens blankningsaffärer. Här finns en klar risk för ytterligare skada, för att tala åklagarens eget språk. Skillnaden mot mäklarens affärer är ändå viktig att komma ihåg. Det som står på spel i det här målet är större än kronor och ören.

Reklam för Spanien
Söker du information om Spanien -- Använd dig av min web http://www.spaininformation.org
Här hittar du allt

Fair use notice

The Toni Schönfelder Newsletter and website contains copyrighted material the use of which has not always been specifically authorised by the copyright owner. The material is being made available for purposes of education and discussion in order to better understand the complex nature of corruption in today's world. I believe this constitutes a "fair use" of any such copyrighted material as provided for in relevant national laws.

The material is distributed without profit to those who have expressed an interest in receiving the included information for research and educational purposes. If you wish to use copyrighted material from this site for purposes of your own that go beyond "fair use", you must obtain permission from the copyright owner. Toni Schönfelder cannot guarantee that the information contained in the Corruption News service is complete and correct or be liable for any loss incurred as a result of its use. Nor can Toni Schönfelder be responsible for any subsequent use of the material.

Denna sida är producerad av Toni Schönfelder. Avsändaren har inget ansvar för innehållet i sidor som är länkade -- allt material som finns i egen producerade sidorna får användas fritt och utan kostnad.

Esta página ha sido realizada por el Sr. D. Toni Schönfelder.Los realizadores de la página no se hacen responsables del contenido de las páginas enlazadas a la presente. Toda la información existente en las páginas de realización propia pueden ser utilizadas libremente y sin ningún tipo de coste.