Håll dig på mattan i Putins Ryssland  
 
Bokmässeaktuella Anna Politkovskaja är en av få oberoende journalister i Ryssland.  
 
Exklusivt för Göteborgs-Posten skriver hon om hur pressfriheten i Putins Ryssland steg för steg inskränks och nu närmar sig situationen i dåtidens Sovjet.  
 
Kovjornyj är ett gammalt ryskt ord som betyder nästan detsamma som clown. Men det är exaktare, för det kan härledas till ordet för matta - kovjor. Och konsten att hålla sig på mattan var viktig för den ryske clownen. För om han började oroa publiken istället för att bara roa den blev han genast bortjagad av cirkusdirektören.  
 
Nuförtiden är det de ryska journalisterna och massmedierna som ägnar sig åt konsten att hålla sig på mattan. Journalistiken har förvandlats till en enda stor clownföreställning. Att roa publiken är det enda som tolereras. Och om man någon gång vill skriva om något allvarligt, så får det bara handla om hur bra den hierarkiska maktapparaten fungerar. Under de senaste fem åren har nämligen president Putin enträget ägnat sig åt att bygga upp en "vertikal makt" - det vill säga en byråkratisk hierarki där alla tjänstemän, uppifrån och ner, är utnämnda av honom själv eller av dem som han personligen har utnämnt. Denna "vertikala makt" innebär att man har fått en statsapparat där alla som tänkte annorlunda än den högste ledaren har undanröjts.  
 
På initiativ av president Putins administration, har man börjat använda begreppet "de våra". "De våra" är de som är med oss. "De andra" är de som inte är med oss - alltså fienden. En majoritet av massmedierna ger numera uttryck åt denna verklighetsuppfattning. Man beskriver hur bra "de våra" är, och hur motbjudande fienden är. Fienderna är de som har "sålt sig till Väst". De är liberala politiker, människorättskämpar och "dåliga" demokrater (den "goda" demokraten är Putins avbild). På främsta nyhetsplats i medierna publiceras avslöjanden om vilka utländska bidrag "de andra" har fått.  
Journalisterna och massmedierna har till på köpet börjat älska sina egna clownerier. Det har inträtt en period av intellektuell och moralisk stagnation i den yrkesgrupp som även jag tillhör. Och kollegerna verkar inte att blygas särskilt mycket över att rysk journalistik återigen har förvandlats till propaganda. Att man direkt från presidentadministrationen mottar information om "de andra" och instruktioner om vad man bör skriva eller inte skriva är inget man döljer.  
 
Den som inte deltar i clownerierna blir utstött. Och det är inget skämt och ingen överdrift. Du hamnar i ett vakuum. Tjänstemännen undviker att möta dig offentligt, men de vill gärna träffa dig i hemlighet. Det är precis som under sovjettiden. Fast då var det företrädare för etablissemanget som umgicks på detta vis med den utländska pressen. Man samtalade med varandra i parker och privata lägenheter, där man möttes "av en slump". Journalister från en tidning som vår - den enda kvarvarande demokratiskt sinnade oppositionella - inbjuds aldrig till presskonferenser och möten där företrädare för Kreml-administrationen kan tänkas närvara. Naturligtvis. För ingen vill ju bli misstänkt för att hysa sympatier för en sådan publikation som Novaja Gazeta.  
Låter det lustigt? För oss är det bara sorgligt! Min senaste reportageresa till Norra Kaukasus - Tjetjenien, Ingusjien och Dagestan -skedde i augusti. Vet ni hur jag bar mig åt för att intervjua en högt uppsatt tjetjensk ämbetsman om hur det går med den amnesti för rebeller som proklamerats av chefen för FSB (forna KGB ö.a.)? Jag stack till honom en lapp med adressen till ett sönderbombat hus med trasigt plank, i utkanten av Groznyj. Ingenting behövde förklaras, för allt var redan uppgjort. Ett dygn senare fick jag besök av en man som meddelade att "allt är normalt". Det betydde att tjänstemannen skulle komma. För att vara mer exakt skulle han komma promenerande med en nätkasse i handen, som om han var ute för att köpa bröd. Så gick det till. Den information som han gav mig slog fullständigt sönder den officiella versionen av amnestin.  
Varför uppförde vi oss sådär? Var det en exotisk lek? Inte alls. Det var vår enda möjlighet att mötas utan att riskera liv och lem. Förresten träffades vi en gång till. Då hade han tagit med sig några rebeller som ville lägga ner vapnen men inte delta i den officiella cirkusuppvisningen. I veckor har man på rysk teve visat upp människor som förklarat att de kommit för att "få amnesti" för att de "litar på Ramzan". Ramzan Kadyrov är president Putins tjetjenske favorit, som han har utnämnt till premiärminister i denna republik, utan att oroa sig det minsta över att Ramzan är en dum och obildad människa vars enda talanger är skurkaktighet och förmåga att roffa åt sig.  
 
Att arbeta underjordiskt är inget nytt för mig. Alla år under det andra Tjetjenienkriget, från 1999 och framåt, var det just så man arbetade i Norra Kaukasus. Först gällde det att i hemlighet hålla kontakten med pålitliga företrädare för den federala makten. Senare, när Putins plan för tjetjenisering genomförts, har man fått göra samma sak med de tjetjenska ämbetsmännen. Och samma sätt att arbeta har nu också spritt sig till Moskva och Kabardino-Balkarien, och Ingusjien.  
Men en cirkusföreställning är inte särskilt långlivad, och den makt som använder sig av tjänstvilliga clowner har redan börjat ruttna inifrån. De upprensningar av informationsområdet som den ryska byråkratin organiserat för att främja "en riktig bild av Ryssland under Putin" är rent nonsens. Inför våra ögon utspelar sig tragedier som makten inte klarar av att hantera och som skulle kunna sänka vilket hangarfartyg som helst, hur gediget det än synes vara. Jag tänker på vad som nyligen hände i Kondopoga, nära gränsen till Finland. Där blossade det upp pogromer, som riktade sig mot kaukasier och krävde dödsoffer. Allt under påverkan av vodka.  
 
Nationalistiska demonstrationer och "patriotiska" blodbad på folk av andra nationaliteter blir resultatet när makthavarna ljuger, undviker en äkta dialog med folket och blundar för det faktum att majoriteten lever i svår fattigdom, eftersom den reella levnadsstandarden skiljer sig radikalt från den föregivna (utom i huvudstaden). Korruptionen under Putins "vertikala" välde är större än någonsin förr och dessutom har vi fått en generation av unga människor som är elaka på grund av fattigdom och dumma på grund av dålig skolutbildning.  
 
Jag tycker att den nya ideologin med sitt tjat om "de våra" och "de andra" är motbjudande. Den journalist som är "vår" får ära och belöningar, och blir kanske till och med inbjuden till Duman. Inbjuden, men inte invald. För hos oss förekommer inga normala riksdagsval, där man kämpar om rösterna, lägger fram politiska program och debatterar. Istället blir de som tillhör "de våra" inbjudna till Kreml och "hedras" med att enrolleras i partiet "Enade Ryssland", med allt vad därtill hör.  
Jag har aldrig eftersträvat att bli en av "de andra", eller att bli utstött och kastas upp som en fisk på land. För jag är ingen politisk kämpe. Vad är det då för nedrigheter jag gjort mig skyldig till? Jag har bara skrivit om det jag själv bevittnat. Inget annat. Med avsikt skriver jag inte om alla de andra "fröjder" som följer den väg jag valt. Om att förgiftas. Om att fängslas. Om att bli hotad via brev och internet. Om mordhot per telefon. Allt detta vill jag ändå bara betrakta som oväsentligheter. För det viktiga är trots allt att ha möjlighet att utföra den huvudsakliga uppgiften: Att beskriva livet. Att varje dag på redaktionen ta emot besökare som inte har någon annanstans att gå med sina olyckor, när makthavarna har bollat iväg dem, eftersom det som drabbat dem inte stämmer överens med Kremls ideologiska koncept. Följaktligen kan berättelserna om deras olyckor i praktiken inte publiceras någon annanstans än i vår tidning Novaja Gazeta.  
 
 
 
Anna Politkovskaja  
journalist, Novaja Gazeta, Moskva  

Reklam för Spanien
Söker du information om Spanien -- Använd dig av min web http://www.spaininformation.org
Här hittar du allt

Fair use notice

The Toni Schönfelder Newsletter and website contains copyrighted material the use of which has not always been specifically authorised by the copyright owner. The material is being made available for purposes of education and discussion in order to better understand the complex nature of corruption in today's world. I believe this constitutes a "fair use" of any such copyrighted material as provided for in relevant national laws.

The material is distributed without profit to those who have expressed an interest in receiving the included information for research and educational purposes. If you wish to use copyrighted material from this site for purposes of your own that go beyond "fair use", you must obtain permission from the copyright owner. Toni Schönfelder cannot guarantee that the information contained in the Corruption News service is complete and correct or be liable for any loss incurred as a result of its use. Nor can Toni Schönfelder be responsible for any subsequent use of the material.

Denna sida är producerad av Toni Schönfelder. Avsändaren har inget ansvar för innehållet i sidor som är länkade -- allt material som finns i egen producerade sidorna får användas fritt och utan kostnad.

Esta página ha sido realizada por el Sr. D. Toni Schönfelder.Los realizadores de la página no se hacen responsables del contenido de las páginas enlazadas a la presente. Toda la información existente en las páginas de realización propia pueden ser utilizadas libremente y sin ningún tipo de coste.