av: Anders Björck (m), förste vice talman i riksdagen Politikerförakt - vems fel? Enligt konventionell visdom råder ett omfattande politikerförakt i inte bara Sverige utan i hela västvärlden. Att ifrågasätta detta är lika allvarligt och utmanande som att kritisera Lill-Babs. Folk ska tycka illa om politiker, dessa ska känna sig förödmjukade och tillplattade och förklara sig sakna alla ambitioner för egen räkning. För den som jobbat några decennier i politiken finns det ett behov att korrigera den bild av allmänhetens förhållande till sina politiker som nu håller på att bli en del av den svenska politiska korrekthetens credo. Jag är nämligen inte så säker på att vi har ett så gediget politikerförakt i Sverige som påstås. Sanningen är däremot att vi i stora grupper har ett utbrett ointresse - inte för samhällsfrågor - utan för hur dessa tacklas av det politiska systemet. Kunskaperna om våra samhällsinstitutioner är ibland bristfälliga. Det gjordes en undersökning för några år sedan som visade att en god del av svenska folket inte visste vem som var statsminister och att bara en minoritet hade en aning om vad till expempel landstingen sysslade med. Mycket annat att förtiga. Om medborgarna inte har grundläggande kunskaper om den demokratiska beslutsprocessen och samhällets institutioner, då är det kanske inte så konstigt att debatten går snett. Men har detta med politikerförakt att göra? Är det i så fall ett berättigat förakt? Man måste i ett demokratiskt system ställa stora krav på politikerna - men måste man inte också ställa krav på medborgarna? Är det inte - åtminstone i teorin - rimligt att förutsätta baskunskaper och omdöme hos dem som deltar i allmänna val? Självfallet kan vi inte ställa några formella krav på någon som röstar i allmänna val. Men nog är det en intressant, och sorgligt försummad aspekt på det politiska livet, att jämföra kunskaper om politiska och samhälleliga frågor med vad väljarna tycker om olika företeelser. Politikerföraktet tycks - föga förvånande - öka i samband med så kallade affärer. Men det ökar också när samhället måste göra nödvändiga men för den enskilda drastiska förändringar. Klassiska frågor är nedläggning av dagis, BB, skolor och regementen. Som försvarsminister upplevde jag på nära håll reaktionerna kring nedläggningar av militära förband. Det var hårda tag. Hatbreven ramlade in, plakaten svängdes och protestropen skallade. Jag brukade fråga dem som uppvaktade och demonstrerade om de var emot förbandsnedläggningar. De svara alltid samma sak. Nej, visst inte, bara inte på min ort. Jag brukade med glimten i ögat säga att de visst kunde få behålla sitt förband, dock fanns det en liten hake. Var man beredd att verka för en höjning av försvarsanslagen, så skulle saken lätt ordna sig. Självfallet möttes jag aldrig av något ja. Alla vill ha en sparplan tills den drabbar en själv. Massmedieforskaren Stig Hadenius skrev efter detta en bok med titeln "Regementsdöden i medierna". Den borde vara obligatorisk läsning för journaliststuderande och andra som jobbar med medier. Det är en av de mest avslöjande böckerna om modern journalistik som skrivits på mången god dag. Bokens undersökningar ger otvetydigt vid handen att lokala tidningar medvetet och med berått mod struntade i att bedriva en objektiv journalistik. Det var inte tal om att ge skäl för eller emot omstruktureringar av försvaret och än mindre om vilka förband som skulle vara kvar och vilka som måste läggas ned. Tidningarna ställdes på kampanjfot och kastade sig med liv och lust in i aktioner för att rädda det just egna förbandet även om detta var uppenbarligen orimligt och ingen ville ta på sig notan. Denna populism innebar i några fall att vi fick dyra dåliga och otidsenliga lösningar. Men, det intressanta är att den fria pressen, som en gång i tiden var en förnyande och progressiv rörelse, alltmer har kommit att bli en konserverande och tillbakahållande kraft. Tacka sjutton för att det blir politikerförakt om människorna inte bryr sig om att ta reda på fakta och om denna möjlighet i praktiken förvägras dem genom brist på redovisning i media. Det är ingen konst att skapa politikerförakt. Jag blir beklämd när man hör unga journaliststuderande säga att deras framtidsmål är att få ägna sig åt att sopa till etablissemanget. Men detta är en inriktning som föder anarki. Om man bara har en destruktiv inställning i sitt samhällsbevakande arbete så bäddar man för de extremkrafter till vänster och höger som nu gör sig breda. Hitler utnyttjade skickligt politikerföraktet på sin tid. Många, inte bara hans kärntrupper, lallade med. Men det blir lagom roligt om politikerföraktet blir en realitet hos majoriteten av svenska folket. För säkerhets skull. Visst finns det ibland anledning till förakt mot enskilda politiker eller politiska rörelser. Men skilj detta från förakt mot det politiska systemet och demokratin. Annars kommer det snart att gå illa. Anders Björck (m), förste vice talman i riksdagen

Reklam för Spanien
Söker du information om Spanien -- Använd dig av min web http://www.spaininformation.org
Här hittar du allt

Fair use notice

The Toni Schönfelder Newsletter and website contains copyrighted material the use of which has not always been specifically authorised by the copyright owner. The material is being made available for purposes of education and discussion in order to better understand the complex nature of corruption in today's world. I believe this constitutes a "fair use" of any such copyrighted material as provided for in relevant national laws.

The material is distributed without profit to those who have expressed an interest in receiving the included information for research and educational purposes. If you wish to use copyrighted material from this site for purposes of your own that go beyond "fair use", you must obtain permission from the copyright owner. Toni Schönfelder cannot guarantee that the information contained in the Corruption News service is complete and correct or be liable for any loss incurred as a result of its use. Nor can Toni Schönfelder be responsible for any subsequent use of the material.

Denna sida är producerad av Toni Schönfelder. Avsändaren har inget ansvar för innehållet i sidor som är länkade -- allt material som finns i egen producerade sidorna får användas fritt och utan kostnad.

Esta página ha sido realizada por el Sr. D. Toni Schönfelder.Los realizadores de la página no se hacen responsables del contenido de las páginas enlazadas a la presente. Toda la información existente en las páginas de realización propia pueden ser utilizadas libremente y sin ningún tipo de coste.