Ange ett namn eller sökord så får du upp alla artiklar som innehåller det du söker.
Tillbaka till Tonis hemsida

Toni Schönfelder A lifetime of innovation

Mina favoritlänkar, kolla in

Debattartiklar Ryssland

TaxFree handelns vara och icke vara

Tillägnad buss- och kollektiv branschen av Toni Schönfelder oberoende och fri debattör

Artiklar som du bara måste läsa,Vakna upp i Sverige!
Klicka på den artikel du vill läsa

Debatt artiklar av Harald Rosén (Det gäller flyg)

Toni Schönfelder
A lifetime of innovation



Toni Schönfelder
A lifetime of innovation

Debate - Opinion in English
Russia and Baltic States

Back to Toni Schönfelders homepage

Web library, My favorites

Toni Schönfelder
A lifetime of innovation



Verschiedenes in Deutsch

av Ulf Nilsson Christopher Hitchens "The Trial of Henry Kissinger" Verso Books, 2001 I början på 1400-talet var termer som "brott mot mänskligheten" eller "folkmord" ännu inte uppfunna. Det hindrar inte att Jeanne d´Arc, också känd som La Pucelle, Jungfrun av Orleans, dömdes till döden på bålet för brott inte alltför olika dem som man nu lägger Slobodan Milosevic, Augusto Pinochet eller Usama bin Ladin till last. La Pucelle anklagades för häxeri och kätteri samt för att ha gått klädd i manskläder - brottsrubriceringar som man klokt nog avskaffat - men det värsta var otvivelaktigt att hon framgångsrikt uppmanat till uppror som lett till våld och blodsutgjutelse. De krigshandlingar hon ledde kostade inte särskilt många liv (med dagens mått mätt) men förskyllde ändå till lagens strängaste straff. Den som inte nyligen läst på om La Pucelle bör veta att hon var en bondflicka från byn Arc, som regelbundet hörde Guds röst genom ärkeänglarna Gabriel och Mikael. Dessa befallde henne att övertala Frankrikes (synnerligen ointresserade) kronprins att gå till strid mot de engelska furstar, främst den rödskäggige hertigen av Bedford, som styrde stora delar av landet. La Pucelle och hennes styrkor hade till en början stora framgångar men krigslyckan vände. Jeanne förråddes och togs till fånga; efter en skåderättegång av värsta slag satte bödeln facklan till bålet. Benådning var inte att tänka på för levande kunde Jeanne ha gjort come back. Den tanken tilltalade verkligen inte Bedford; följaktligen hade domstolen inget val. Skulle en amerikansk domstol idag våga frikänna bin Ladin sedan George W.Bush proklamerat att al Qaida-ledaren ska fångas in "DÖD ELLER LEVANDE"? Mera tillspetsat: finns det rättvisa för sådana som bin Ladin? Låt oss återkomma till frågan. Besvärande fakta Jag kom att tänka på La Pucelle medan jag läste Christopher Hitchens bok "The Trial of Henry Kissinger". Boken är fylld av ett hat lika glödande som kolen under helgonet. Den skulle vara lätt att avfärda som något slags postumt vänsterdravel om den inte också presenterade en rad besvärande fakta. Hitchens börjar, enligt min uppfattning mycket svagt, med valkampanjen 1968. Kissinger "spionerade" då för Richard Nixons räkning på Humphrey-lägret. Han fick klart för sig att Lyndon Johnson tänkte försöka hjälpa sin kandidat med hjälp av en paus i bombningen av Nordvietnam. Dessutom bedrev Kissinger, i strid mot lagen, en "privat utrikespolitik" genom att se till att Sydvietnams president, Nguyen van Thieu, utlovades bättre villkor av Nixon än av Humphrey. Till vilket jag säger: bullshit, Mr Hitchens. Alla vi som täckte Washington och Saigon det dramatiska valåret 1968 vet att både medarbetare till Nixon och Humphrey läckte som såll. Det fanns inget unikt spionbehov för Nixonsidan. Att amerikanska politiker förhandlar med främmande makt även när de är förbjudna att göra det är heller ingen nyhet - tänk på Jesse Jacksons resor till Syrien och Irak. Till yttermera visso hade van Thieu, som alls inte behövde Kissinger för att spionera på Vita Huset, all anledning att tro att Nixon var en bättre vän än Humphrey. På den punkten hade han sannolikt fel (loppet var kört, oavsett vem som blev president) men att belasta Kissinger med de 20 492 amerikaner som stupade mellan 1968 och -72 är löjligt. Dessutom var den ytterst ansvarige naturligtvis inte Kissinger, utan Nixon; kanske är förklaringen här att det är mycket lättare att göra sensation om man angriper en levande person än en som, i likhet med "Tricky Dick" har lämnat detta jordiska… Brott mot Genèvekonventionen Att Hitchens bok har fått lysande kritik beror på fortsättningen. Han konstaterar med hjälp av frikostiga citat från en bok skriven av chefsåklagaren i Nürnberg, general Telford Taylor, att såväl kriget i Vietnam som bombningen och den senare invasionen i Kambodja innebar "flagranta brott mot Genèvekonventionen om skydd för civilpersoner". Konventionen förbjuder "kollektiv bestraffning", eller "vedergällning" riktad mot civila och/eller deras ägodelar. Enkelt uttryckt får man inte lägga ut bombmattor över städer och byar, inte förgifta fält och sjöar med Agent Orange, inte tortera, inte arkebusera, etc, etc. Två anmärkningar blir här nödvändiga: 1. Om de allierades ledare efter det andra världskriget ställts inför rätta enligt de principer som tillämpades i Nürnberg och i Manilla (mot japanerna) skulle Air Marshall Sir Arthur "Bomber" Harris ha blivit dödsdömd för Dresden, Roosevelt kanske för den ännu mera destruktiva brandbombningen av det civila Tokyo och Truman heltvisst för Hiroshima och Nagasaki, som han med atombombens hjälp lät både förinta och förgifta. 2. På samma sätt råder det absolut ingen som helst tvekan om att Henry Kissinger (plus Nixon, plus bokstavligen tusentals politiker, diplomater, officerare, soldater, bombflygare och andra) medverkade till att man bombade och spred gift i Vietnam, Laos och Kambodia, väl vetande att de flesta av den väldiga krigsmaskinens offer var fattiga bönder, deras fruar, barn och föräldrar. Hitchens anklagar Kissinger också för "insatser" av kriminell art i Chile, Angola, Indonesien och Kina. Han påpekar, helt korrekt, att radarparet Nixon/Kissinger också satte sig över en rad inhemska, amerikanska lagar, t ex senatens förbud mot marktrupper i Kambodja - ett förhållande som varit känt i årtionden men inte lett till några som helst åtgärder. (Möjligen spelade Vietnam/Kambodja en viss roll i Watergate-sammanhang, men krigsförbrytelser var aldrig någon huvudsak.) Den hetsige polemikern Hitchens bevisning är ofta rätt tunn, men det spelar ingen större roll. Vietnam/Kambodja räcker så bra. Den lille dumme löjtnanten "Rusty" Calley dömdes för massakern i My Lai, men sett i ett bredare perspektiv var hans brott inte hundradelen av Kissingers. Om den senare hamnar inför en krigsförbrytartribunal så blir han fälld, menar Hitchens. Jag kan bara instämma. Till skillnad från Hitchens tror jag däremot att det vore meningslöst att ställa Henry Kissinger inför rätta. Anledningarna till detta är många, vilket Hitchens nogsamt undviker att förklara. Segraren tillsätter domstolen Viktigast är givetvis det faktum att en objektiv, alltså rättvis, domstol helt enkelt inte är tänkbar. I Nürnberg och Manilla dömdes tyskar och japaner, inte engelsmän, amerikaner eller ryssar - det var aldrig tal om saken. Som världen under överskådlig tid är beskaffad blir det alltid segraren som tillsätter domstolen och instruerar domarna. Därmed blir rättvisan ett bihang till politik och propaganda. Exempel 1: Man kunde tvinga Jugoslavien att utlämna Slobodan Milosevic, men alla krav på att Clinton och andra NATO-ledare förs till Haag för att svara för den uppenbart regelstridiga bombningen av Belgrad, viftas bara bort. Inbillar sig för övrigt någon att Milosevic blir frikänd, även om det skulle visa sig att han varit praktiskt taget blind och döv under de senaste sju åren? Är det inte självklart att domen är orättvis om den åtalade fällts före rättegången? Exempel 2: I Tjetjenien begås dagligen krigsförbrytelser, men ingen ställer krav på att Putin (eller Jeltsin) dras inför rätta. Makt ger rätt, hette det på sin tid i Tyskland. Det gäller fortfarande. Kinas ledare med Jiang Zemin i spetsen skulle kunna ställas inför rätta för brott mot jag vet inte hur många internationella konventioner. Det kommer givetvis inte att ske - enklare jaga den försvarslöse Pinochet. Exempel 3: Yassir Arafat har utan ringaste tvekan beordrat både mord och tortyr. Han och hans anhang är fortfarande fullt sysselsatta med att plundra sina stackars landsmän på Västbanken och i Gaza, men ingen framför några som helst krav på räfst och rättarting. Anledningen är rent politisk. Om Arafat fördes till Haag (rättvisemässigt ingen orimlig tanke) skulle kaos utbryta bland palestinierna med farliga konsekvenser för maktbalansen i hela Mellanöstern - och därmed världen. För farlig för att finnas Med Usama bin Ladin förhåller det sig på exakt motsatt sätt. Den fanatiske miljardären, statslös sen saudierna upphävde hans medborgarskap, har i princip inget som helst politiskt stöd utom från talibanerna i Afghanistan - en organisation så hatad, föraktad, isolerad och maktlös som man överhuvudtaget kan tänka sig. Både bin Ladin och talibanerna har en viss popularitet bland fattiga och förtryckta muslimer, men populariteten är tunn och i härskande kretsar önskar man ingenting hellre än att se mannen död och hans organisation förintad. Mot bin Ladin står nästan bokstavligen en hel värld, beväpnad med allting från vätebomber till giftpilar. Och viktigare: världens ledare har redan avkunnat sin dom! Förvisso utan dom och rannsakan har man beslutat att såväl demokratier som diktaturer kommer att må mycket bättre om bin Ladin är död eller i varje fall oskadliggjord. Till skillnad från Arafat kan han inte göra någon som helst nytta, bara skada. Precis som stackars La Pucelle är han för farlig för att finnas… Exempel 4: Det är, om jag får uttrycka mig drastiskt inte alltid de skyldiga som är mest skyldiga. De illa utbildade men hårt indoktrinerade hutus som slog ihjäl kanske 800 000 tutsis i Rwanda i början på 1994 dras successivt inför rätta. Att tiotusentals mördare kommer att slippa undan är en obehaglig sanning. Men det är minst lika obehagligt att veta att en lång rad världspolitiskt viktiga maktspelare (bland dem generalsekreteraren Kofi Annan) har underlåltit att ingripa, trots att de mycket väl vetat vad som varit på väg att hända. Eller för att sammanfatta: Christopher Hitchens har skrivit en bok som klart visar att Henry Kissinger är en lömsk faen med många skurkstreck på sitt samvete. Bra. Skulle Kissinger å andra sidan ha följt lagen till punkt och pricka skulle han inte fått vara med särskilt länge, inte kunnat genomföra SALT-förhandlingarna och inte öppningen till Kina. Hitchens bevisar Kissingers skuld, men det han framför allt bevisar - trots att han givetvis inte vill det - är att det inte finns någon internationell rättvisa. Fortfarande handlar den blodsölade pjäsen om segrare och besegrade. Precis som på Jeanne d´Arcs tid.

Reklam för Spanien
Söker du information om Spanien -- Använd dig av min web http://www.spaininformation.org
Här hittar du allt

Fair use notice

The Toni Schönfelder Newsletter and website contains copyrighted material the use of which has not always been specifically authorised by the copyright owner. The material is being made available for purposes of education and discussion in order to better understand the complex nature of corruption in today's world. I believe this constitutes a "fair use" of any such copyrighted material as provided for in relevant national laws.

The material is distributed without profit to those who have expressed an interest in receiving the included information for research and educational purposes. If you wish to use copyrighted material from this site for purposes of your own that go beyond "fair use", you must obtain permission from the copyright owner. Toni Schönfelder cannot guarantee that the information contained in the Corruption News service is complete and correct or be liable for any loss incurred as a result of its use. Nor can Toni Schönfelder be responsible for any subsequent use of the material.


Denna sida är producerad av Toni Schönfelder. Avsändaren har inget ansvar för innehållet i sidor som är länkade -- allt material som finns i egen producerade sidorna får användas fritt och utan kostnad.

Esta página ha sido realizada por el Sr. D. Toni Schönfelder.Los realizadores de la página no se hacen responsables del contenido de las páginas enlazadas a la presente. Toda la información existente en las páginas de realización propia pueden ser utilizadas libremente y sin ningún tipo de coste.

This page has been produced by Mr Toni Schönfelder. The sender does not take any responsibility for the contents of the linked pages. The whole material in the own produced page can be used free of charge.