Kolumn 01-10-04: Religion bär skuld till terrorn av Mattias Svensson, liberal debattör, tidigare kolumnist i Metro Jag har ännu inte hört om någon självmordsbombare som motiverades enbart, eller ens i huvudsak, av ockupationens förtryck och misär. Talar man med den dödes släkt och vänner, eller ser de videoinspelningar som alltid görs av den blivande martyren, så upptäcker man snart att det här rör sig om en religiös offerdöd. Så skriver Cordelia Edvardson i SvD Kultur 27 september med anledning av terrordåden i New York. Hon är en av få debattörer som satt fingret på religionens avgörande betydelse i de självmordsattacker vi bevittnat. Efter den rättfärdiga döden - paradiset De flygkapare som med berått mod gick i döden för att samtidigt mörda tusentals andra hade en tro som fick dem att välja denna väg. Allt pekar på att denna tro var religionen. Andra övertygelser har lett till massmord - inte minst kommunismen och nationalsocialismen - men för att få martyrer att med berått mod själva gå i döden för sin sak krävs vanligen någon form av religiöst motiv. Inte minst krävs föreställningen om ett verkligare och viktigare liv efter döden. Den föreställningen finns inte bara i islam, utan i de flesta religioner. För att i evigheten efter den jordiska existensen få åtnjuta ett gott liv, finns regler att följa, ritualer att utföra och auktoriteter att lyda. Löftet om att få förlusta sig i paradiset räcker säkert för att locka en eller annan att följa regler och auktoriteter in i döden. Det mest effektiva härskarredskapet i religionen är ändå synden. Genom fabricerade syndakataloger kan människor skrämmas till lydnad under religiösa auktoriteter med monopol på syndaförlåtelse. Syndernas straff är enligt vissa av de religiösa berättelserna evig pina efter döden. Självklart skrämmer den tanken, och rädda människor är ofta lydiga människor. Det är talande att regler och riter så ofta handlar om att avhålla sig från det goda och njutbara som gör livet på jorden värt att leva. Välstånd innebär mat när vi är hungriga, vård när vi är sjuka, tak över huvudet, kommunikationer som tar oss dit vi vill, lättillgänglig litteratur och musik och mycket mer. Ändå fördöms inte sällan skapandet av rikedomar i religionens syndakataloger. Där hamnar också sex för egen njutnings skull eller med fel partner, liksom detaljföreskrifter om att inte äta mat från fel djur eller klä sig i fel kläder. Vad de religiösa fanatikerna gör är att ta logiken i läran om synd och vägen till ett liv efter detta till dess logiska slutpunkt. Ju strängare regler, desto fler syndare och desto större dåd kan man kräva för att gottgöra dem. Den som spränger sig själv i luften får sina egna och familjens synder förlåtna. Ett ganska generöst erbjudande, med tanke på att även Jesus lär att vi alla är syndare. Människor blir till vapen Med attackerna mot New York och Washington har vi påmints om att människor som inte sätter värde på jordelivet kan bli livsfarliga vapen, kapabla till förstörelse och massmord. Visst bär fanatikerna den huvudsakliga skulden till terrorattackerna. Ledarna hetsar, lockar och hotar (ofta väldigt unga) människor till dessa dåd. De hade dock stått inför en hopplös uppgift om inte de religiösa föreställningarna redan funnits. Fanatikerna uppfann inte föreställningen om ett paradis endast för rättroende och de uppfann inte syndakatalogen. Deras strikta moralregler finns för det mesta i någon helig skrift. Det handlar inte bara om islam. När kristendomen regerade Europa gick korstågsriddare i döden med den fasta förvissningen om att de genom sin slakt på kättare och otrogna skulle få syndernas förlåtelse och en paradisisk tillvaro. Att sprida religion är som att fylla gatorna med laddade pistoler - man ska inte bli förvånad om de används, konkluderar professor Richard Dawkins i The Guardian den 15 september med anledning av terrorattentatet mot USA. Jag är inte förvånad. Chockad, förbannad och förtvivlad, men inte förvånad. Däremot är jag förvånad över att så få ifrågasätter religiösa föreställningar och värderingar mot bakgrund av det som hänt. Inte minst attacken mot World Trade Center borde ställa frågan på sin spets. Religiösa auktoriteter spekulerar i död när de menar sig ha svar på vad som händer efter graven. Placerarna i New Yorks finanskvarter spekulerar däremot i (bättre) liv när de investerar i vad som befrämjar välståndsutvecklingen. Ändå ses religiösa företrädare som moraliska vägledare, medan ekonomisk aktivitet fördöms. Borde det inte vara tvärtom?

Reklam för Spanien
Söker du information om Spanien -- Använd dig av min web http://www.spaininformation.org
Här hittar du allt

Fair use notice

The Toni Schönfelder Newsletter and website contains copyrighted material the use of which has not always been specifically authorised by the copyright owner. The material is being made available for purposes of education and discussion in order to better understand the complex nature of corruption in today's world. I believe this constitutes a "fair use" of any such copyrighted material as provided for in relevant national laws.

The material is distributed without profit to those who have expressed an interest in receiving the included information for research and educational purposes. If you wish to use copyrighted material from this site for purposes of your own that go beyond "fair use", you must obtain permission from the copyright owner. Toni Schönfelder cannot guarantee that the information contained in the Corruption News service is complete and correct or be liable for any loss incurred as a result of its use. Nor can Toni Schönfelder be responsible for any subsequent use of the material.

Denna sida är producerad av Toni Schönfelder. Avsändaren har inget ansvar för innehållet i sidor som är länkade -- allt material som finns i egen producerade sidorna får användas fritt och utan kostnad.

Esta página ha sido realizada por el Sr. D. Toni Schönfelder.Los realizadores de la página no se hacen responsables del contenido de las páginas enlazadas a la presente. Toda la información existente en las páginas de realización propia pueden ser utilizadas libremente y sin ningún tipo de coste.