Författad av Anders Lidman och Toni Schönfelder DEN RYSKA KRISEN " Jag tycker att marknaden har överreagerat och på East Capital tycker vi att läget nu är mycket intressant" sade nyligen en förhoppningsfull Peter Håkansson, ansvarig för East Capital till Dagens Industri. Peter Håkansson säger vidare " det ryska folket får mer pengar och de konsumerar alltmer. Det vi ser är köptillfälle." Alltmedan den ryska krisen förvärras för varje dag stiger känslan av vanmakt och oro över västerlandets brist på kunskap och djupare förståelse för hur detta säregna land fungerar. Eller är det kanske vårt nya finansteknokratiska samhälle som har kvävt all humanistisk analys till förmån för börsanalytiker, finans-akrobater och affärsjurister. Moder Ryssland har alltid varit annorlunda oss i väst. Historien går tillbaka till uppdelningen av den Väst- och Östromerska kyrkan, där väst representerade renässans, individens rätt i samhället och skriven lag att förlita sig på, medan den ortodoxa kyrkan i Konstantinopel drev fram en kollektivistisk och strängt auktoritär människosyn. Makten över Ryssland kom först österifrån genom Mongolerna som härskade med fullkomlig kontroll från Stilla havet till Östersjön mellan 1224 och 1480, för att sedan följas av det tyranniska enväldet Storfurstendömet Moskva, vilket konserverade det själsdödande arvet efter det mongoliska riket. Från det till islam fallna Konstantinopel 1453, ärvde den ryske storfursten Bysans statsinsignier, den kejserliga dubbelörnen, varefter fursten började kalla sig tsar efter romarnas Caesar. Moskvafurstarna och tsarväldet utvecklade därefter till fulländning mänsklighetens hittills värsta byråkratiska diktatur. Alla ryssar utom tsaren hade en härskare över sig som enväldigt rådde över deras liv. Ett ord från denne och allt kunde vara slut, från besparingar och egendom till det egna livet. Miljoner och åter miljoner ryssar har använts som kanonmat eller slavar att användas likt vilken förbrukningsvara som helst. Tiotusentals miljoner ryssar har deporterats och rivits upp med rötterna från sina familjer när de skickats iväg över detta väldiga land. Få ryssar är okunniga om Stalins utrensningar där 40 till 60 miljoner människor mördades, svalt ihjäl eller dog i sjukdomar orsakade av armod och utmattning. Få saker har förändrats i dagens Ryssland. Visserligen avrättas inte folk hur som helst, men landet saknar ett skrivet rättssystem värt namnet och fortfarande lever man farligt om man opponerar sig i fel sammanhang eller råkar stå i vägen för någons ekonomiska intressen. Ryssens egentliga rätt kommer ur det talade ordet hos hans chef. Detta kan ändras på en sekund vilket ger en förklaring till varför ryssen i gemen finner all slags planering meningslös. En vanlig ryss har inte möjlighet att förstå begrepp som demokrati, individens frihet eller rättstrygghet. Tvärtom är hela hans väsen med kropp, själ och instinkt framfiltrerad ur tusen år av terrorstyrning och underkastelse. Över allting vakar och bestämmer KGB eller snarare de uppstyckade delarna av f.d. KGB. I sak har dock ingenting förändrats varför vi i denna text för enkelhetens skull valt att fortsätta att kalla den ryska informations-och kontroll- organisationen för KGB. KGB finns överallt och i vartenda företag, ryskt som utländskt. KGB står över all lag, straffrättslig såväl som civilrättslig, samt har oinskränkt makt att utfärda frikort som skänker den enskilde total immunitet mot varje samhällsingripande. Ett sådant litet rött kort bärs idag av någon miljon av nomenklaturans gräddhylla och innebär att innehavarna inte kan bli gripna av något skäl eller kan kontrolleras av tull, polis eller skattemyndighet. De lever med ett heltäckande teflonskydd mot all offentlig makt i samhället, utom KGB naturligtvis. Naturligtvis har Ryssland ett juridiskt system, formellt sett. Den unga staten fick en ny civillag 1995. Den täcker civilrättens viktigaste områden, utom ägande-och dispositionsrätten till mark, vilket innebär att privat äganderätt till mark ännu inte är införd i Ryssland. Problemet med denna lag, likt alla andra lagar i Ryssland är, att de så till den milda grad är fyllda av såväl formella som begreppsmässiga brister, att den inte tål att möta verkligheten. När den utländske affärsmannen försöker få någon rätsida på lagen, så möter han någon av KGB:s skattepoliser som följer helt andra lagar eller något nyligen utfärdat presidentdekret som kan användas emot utlänningen. Just dessa blixtsnabba dekret som presidenten ensam skriver på, är oftast beställningsarbeten från de olika finansbaronerna. Genom dessa dekret är t ex alla de största ryskägda bolagen befriade från skatt. Det är här västerlandet ofta trampar fel i Ryssland. Eftersom hela denna för oss osynliga struktur finns kvar, går det inte att tillämpa något av vårt inlärda västerländska beteende på Ryssland. KGB:s arbete ute i företagen kan delas upp i tre delar. För det första samlar man in all information och sorterar ut det man bedömer vara viktigt eller bra att ha. I denna process avlyssnas alla telefonsamtal, inklusive GSM, all faxtrafik och alla E-mail. Alla brev och paket kontrolleras. Alla styrelseprotokoll, interna PM och muntliga uttalanden av bolagets anställda noteras. Görs ingen hundraprocentig kontroll är det när KGB väljer att inte göra det, inte för att man inte kan. För det andra vidarebefordras den insamlade informationen till en eller flera beställare. Vanliga köpare av information är någon av finansbaronerna eller med ett avdammat, nyligen populariserat ord "oligarkerna". Dessa kontrollerar bland mycket annat något lämpligt konkurrentföretag. Som en tredje del av KGB:s arbete kommer därför aktioner, förelägganden och ingripanden från den ocean av myndigheter som den ryska byråkratin avlat fram och vilka alla står under total kontroll av KGB. En liten finvask i floran kan få fram den lokala skattepolisen, den regionala skattepolisen, oblastens skattepolis, den federala skattepolisen, momspolisen passpolisen, hälsovårdsmyndigheten och tillståndsmyndigheten för tillstånd. Sistnämnda myndighet utfärdar det för alla företag nödvändiga och hett eftertraktade generella driftstillståndet, vars symbol är den lilla röda runda stämpeln. Tillstånd är något som krävs för allehanda bestyr. Både företag och privatpersoner behöver tillstånd för att inneha ett rubelkonto. 99 % av ryssarna äger för övrigt inte något bankkonto. Behövs konton i utländsk valuta krävs centralbankens tillstånd, ett för varje valuta. När man tillsätter en ekonomiansvarig för sitt företag, krävs tillstånd från den lokala skattemyndigheten och för rätten att investera krävs ett tillstånd och för produktion ett annat. Och så vidare i all rysk oändlighet. Sålunda avslutas det utländska företagets karriär i Ryssland genom att böter, straffskatter och andra tillkomna pålagor blir så stora att det utländska moderbolaget närmast lättat skänker bort sina investeringar i ryska händer mot att klappjakten upphör. Raden av upphöjda koncerndirektörer som har råkat ut för detta är lång, men därom talas lågmält eftersom det inte direkt är någon affärsmässig merit att ha tagit sig ner i "den ryska tratten". Några exempel är Assi Domän och Reso Grand Hotel som kostat de svenska skattebetalarna nära två miljarder kronor i garantisummor och förlustavdrag. Någon som sannolikt inte är lika lättad är småföretagaren som kanske förlorar allt, inklusive sina egna pengar. Den lille entreprenören är för övrigt ofta på plats inspirerad av den store, fine koncernchefens visa råd att investera i Ryssland. Att sedan koncernchefen aldrig skulle drömma om att satsa sitt företags pengar (exportkreditgarantier med skattebetalarnas pengar) eller än mindre sina privata tillgångar, är en sak som sällan nämns i dagspressen. Var finns civilkuraget hos de investmentbolag, advokatbyråer, revisorer och alla andra experter med kontor i centrala Moskva som så länge talat sig varma för affärer i Ryssland. Frågar man dom nu, så är det naturligtvis investerarnas eget fel enligt parollerna "ingenting är riskfritt" eller på modernt språkbruk, "shit happens." Att det inte någon gång, någonsin existerat lagligt skydd för äganderätt till egendom, eller ens tillstymmelsen till möjlighet att kunna bedriva vanlig affärsverksamhet utan att alla hemligheter röjs för att så småningom saboteras, detta upplyser inte experterna om. Inte heller upplyser experterna om att de utifrån sina Moskvakontor egentligen aldrig som utlänning haft en chans att komma den ryska verkligheten och ryssarna själva in på livet. Vi som skrivit denna artikel har drivit Sveriges hittills största ryskägda tjänsteföretag, Baltic Express Line, som under 6 års tid transporterade drygt en million kryssningsresenärer till S:t Petersburg och var det mest lönsamma rederiet på Östersjön. Vi har mött den ryska verkligheten mycket handfast och vi fick det tvivelaktiga nöjet att från insidan följa hur KGB som redskap för makteliten med förödande följder slog sönder det ryska moderbolaget, Baltic Shipping Company. Baltic Shipping, världens största rederi med 180 fartyg och 15.000 anställda, värderat till ca 3 miljarder dollar är nu totalt utplundrat. På knappt två år försvann allt och kvar finns en pråm utan motor. Detta drama hade naturligtvis inte kunnat genomföras utan stöd av de ministrar som hyllades - och fortfarande hyllas, som marknadsekonomins garanter i Ryssland. Historien kan följas i en artikelserie i S:t Petersburg News den 11 resp 18 augusti i år, www.times.spb.ru. Gå till arkivet och klicka på aktuellt datum och sedan på "business". Ryssland är utplundrat. En liten skara människor i toppen har stulit ihop och fört ur landet den ofattbara summan av 1.400 miljarder dollar. Finansfurstarna har inte tänkt sig att återinföra pengarna till Ryssland. Hur kunde man i väst vara så blåögd att tro att folk som tjänade maximalt 240 rubel i månaden för åtta år sedan nu, utan total gangsterekonomi med ministrar inblandade, har kunnat tillskansa sig mångmiljardbelopp i dollar på sina utlandskonton. Kom fortfarande ihåg att ingen tillåts göra någonting utan tillstånd från starka kretsar. Vi har privatiseringsministrar och premiärministrar som delat ut Moder Ryssland till sina sponsorer. Jeltsin är heller inte undantagen. Lån är inte lån utan är nya friska pengar som man kan tillgodogöra sig och slussa ut ur det land som man inte litar på och oftast inte heller känner någon solidaritet med. För dem har Sovjetstatens generösa utdelning av livets goda nu ersatts av bidrag från skattebetalarna i väst. Det är bara våra politiker som kallar våra bortskänkta skattepengar för lån. Det låter inte bra i valrörelsen att säga att den ensamstående mamman i betonghuset i förorten just överfört några tusenlappar till finansfurstarna i Moskva. En sådan framträdande person som den tidigare finansministern och nuvarande oppositionspolitikern Gaidar varnade offentligen tydligt och klart väst för att låna ut pengar till Ryssland, just på denna grund. Varför skulle de besuttna riskera en ny diktatur som kommer att mörda en eller deportera en? Skulle det bli en mera vänligt sinnad regim, så varför i alla fall stanna i ett grått armod och bygga upp nästan en världsdel när man kan förflytta sig till en redan färdig infrastruktur med inbyggt gemyt, som t ex i en trevlig villa i Hampstead, på Long Island eller i Beverley Hills med barnen på Oxford eller Berkeley. Alternativt lockar Cypern, Malta och Karibiska sjön för placeringar. Ävensom har Budapest, Wien och Berlin blivit populära ställen, liksom spanska solkusten och franska rivieran. Tillbaka till där vi började, innevarande kris sedd enbart med finansmarknadens ögon.." Jag tycker att marknaden har överreagerat och på East Capital tycker vi att läget nu är mycket intressant" sade nyligen en förhoppningsfull Peter Håkansson, ansvarig för East Capital till Dagens Industri. Peter Håkansson säger vidare " det ryska folket får mer pengar och de konsumerar alltmer. Det vi ser är köptillfälle." Denna bedömning har delats av en stor grupp finansaktörer, vilka likt Mammons orakel alltid tillmäts stor betydelse i våra medier och blir förmedlare av den högsta visheten, även beträffande religion, kultur och krig och fred i tusenåriga riken. Problemet är bara att det inte går att lägga en bombmatta av finansvalpar över Ryssland som i all sin oerfarenhet endast kan blåkopiera den enda referensram de har, finansmarknaden i väst. Västvärlden har med sina generösa lån bidragit till att skapa historiens förmodligen största gangsterekonomi. Landet är mycket nära en kollaps. Börsmarknaden lämnar vi därhän, eftersom den inte har någon betydelse för sakernas tillstånd just nu. I stort sett allt av de ekonomiska satsningar som trots allt gjorts de senaste åren har gjorts i Moskva. S:t Petersburg har fått en liten skvätt, medan Ryssland i övrigt är en tragedi. Trots detta verkar all nyhets-bevakning utgå från Moskva. Få verkar vilja rapportera från landsbygden och nästan aldrig får vi se bilder av hur det egentligen ser ut. Usla vägar, dåliga bilar, baracker till hus och undermåliga arbetsredskap. Över 100 miljoner människor som inte har pengar och knappt mat för dagen. Ett eländigt, grått och deprimerande samhälle utan framtidsutsikter och med hungriga, smutsiga och ofta berusade människor mitt på dagen. Ett ingenting. Det saknas nästan helt pengar ute i samhället. Endast mellan statliga organ där clearingsystem används kommer olja, gas och livsmedel fram. Stora regioner håller på att utestängas från all energi och matleveranser. Viktiga anläggningar håller på att bli reella säkerhetsrisker eftersom energi saknas till driften. Nu är det ändå bara september. Vad i all världen kommer att hända när kylan slår klorna i Ryssland? Enligt företrädare för den svenska diplomatiska kåren kommer ingenting särskilt att hända. Ambassadören i Moskva, Sven Hirdman säger i en intervju i Dagens Industri den 10 september 1998 att "Grundorsaken till bolsjevik-revolutionen går att söka i det krig som Ryssland då befann sig i, och en sådan situation har vi inte idag". Hirdman verkar ha läst andra historieböcker än vad vi har gjort. Det verkar ha undgått Hirdman att social oro pågick i Tsarernas Ryssland i hundra år innan oktoberrevolutionen bröt ut 1917, med mordet på Tsar Alexander II den 1 mars 1881 som en ingrediens. Vi är till skillnad från Hirdman övertygade om att ett stort svältande proletariat utan framtidstro är den starkaste grogrunden för kupper och revolutioner. Sedan undrar vi om Hirdman kikat ut genom bilrutorna när han åkt runt i den ryska verkligheten utanför Moskva. För han har väl varit där? Västvärldens försök att påverka Ryssland i en för oss rätt riktning har från början varit orealistisk och misslyckandet är nu ett faktum. Så, vad kommer då att hända? Som vi ser det kommer en eller flera kupper att genomföras. Frågan är snarast när och på vilket sätt, hur många blir det och var stabiliserar det sig? Enligt vår bedömning är en ny "fader" på väg med hårda nypor som kommer att hälsas som en befriare av en stor grupp militärer, nationalister, vanligt folk och faktiskt också kommunister. Han heter Alexander Lukachenko och är Vitrysslands nuvarande president. Synonymt med västs skeva Rysslands-uppfattning har vi fått oss serverad en bild av honom, närmast som en clown. Ingenting kan vara mer felaktigt! Diktatur är redan införd i Vitryssland. Den som kritiserar presidenten eller landet riskerar sex års fängelse enligt en ny lag. Planekonomin är återinförd med resultat att folk får ut sina pensioner igen, magra men dock. Militären hålls ovanför armodets gräns och får ut sin lön. Mat finns i begränsad omfattning, energiförsörjningen fungerar hjälpligt och alla "buzinessmen" från väst är borta. Så är även de utländska diplomaterna, vars officiella residens han lät spärra tillfarterna till. Kort sagt Lukachenko håller landet i ett järngrepp. Några få journalister som Elisabeth Hedborg har gått emot den allmänt strömlinjeformade rapporteringen från Minsk och har upptäckt vad som håller på att hända. Nästa steg blir att med lite "progressivt fördragsfixande" skapa en union mellan de två bröderna Ryssland och Vitryssland. Fortare än vad vi anar, kommer Lukachenko att föras upp på listan över presidentkandidater för den nya Unionen. Sedan kommer världen att få spänna på sig säkerhetsbältena för en vådlig färd. Vi har sedan några år tillbaka pekat på denna utveckling. Vi har i olika sammanhang vid konferenser, mässor och i samtal med enskilda företag och politiker varnat för investeringar i Ryssland. Likt samma trista olyckskorpar som de som varnade för fastighetskrisens vardande för tio år sedan, betraktas vi av dem som fastställer det offentliga livets dagordning. Verklighetens brutalitet och enkla girighet passar inte in i det politiska språket som numera används även på företagsnivå. Detta nysvenska flumspråk skapar ett beteende likt folksamlingen kring kejsaren med sina nya kläder. Varje sanningssägare bemöts med tystnad och misstro tills verkligheten hinner i kapp. Eftersom vi nu inte bara känner oss som barnet i folksamlingen runt kejsaren, utan också sett skräddarna försvinna med kejsarens pengar, vill vi avsluta med de enkla råd med vilka vi räddat undan ansenliga belopp för de företag som trots allt valt att lyssna på oss; investera inte någonting, inga joint ventures , försök inte konkurrera med ryska företag i Ryssland. Sälj till dem vad de vill ha mot förskottsbetalning i västvaluta, köp med leverans först och betalning sedan. Sköt affärerna till punkt och pricka. Även nästa Ryssland måste bedriva handel med oss. Det blir de pålitliga som får fortsätta.

Reklam för Spanien
Söker du information om Spanien -- Använd dig av min web http://www.spaininformation.org
Här hittar du allt

Fair use notice

The Toni Schönfelder Newsletter and website contains copyrighted material the use of which has not always been specifically authorised by the copyright owner. The material is being made available for purposes of education and discussion in order to better understand the complex nature of corruption in today's world. I believe this constitutes a "fair use" of any such copyrighted material as provided for in relevant national laws.

The material is distributed without profit to those who have expressed an interest in receiving the included information for research and educational purposes. If you wish to use copyrighted material from this site for purposes of your own that go beyond "fair use", you must obtain permission from the copyright owner. Toni Schönfelder cannot guarantee that the information contained in the Corruption News service is complete and correct or be liable for any loss incurred as a result of its use. Nor can Toni Schönfelder be responsible for any subsequent use of the material.

Denna sida är producerad av Toni Schönfelder. Avsändaren har inget ansvar för innehållet i sidor som är länkade -- allt material som finns i egen producerade sidorna får användas fritt och utan kostnad.

Esta página ha sido realizada por el Sr. D. Toni Schönfelder.Los realizadores de la página no se hacen responsables del contenido de las páginas enlazadas a la presente. Toda la información existente en las páginas de realización propia pueden ser utilizadas libremente y sin ningún tipo de coste.