”Varning Schönfelder” nr 7 den 8 juni 2003, Kufstämplad avvikare och mycket mer.






Välkommen till denna ”Varning Schönfelder” nr 7 den 8 juni 2003
Huvudrubriken är
1)
Sverige Turism eller hur man blir en Kufstämplad avvikare, jag är förmodligen en sådan.

2)
Monopol på spåren kostar miljarder
( Harald Rosén & Lars-Gunnar Tannerfors, vd Sv Vägförening)

3)
Nationellt monopol bäst för SJ
(Av: Karin Svensson Smith riksdagsledamot, trafikutskottet (v) Lars Ohly
riksdagsledamot (v) )


4)
Konkurrensverket tillsammans med kronofogden gjort tillslag hos de fem stora bussbolagen: Swebus, Connex, Busslink, Ariva samt Orusttrafiken.
Branschens största RÄTTSÖVERGREPP genom tiderna anser Toni Schönfelder.





Här börjar läsningen

1)
Sverige Turism eller hur man blir en Kufstämplad avvikare!
Rese och Turistnäringen är världen största industri med en potential att växa även i Sverige. Men ägarstrukturen, makten, skatterna och bristande kompetens gör att vi hamnar på efterkälken. Det senaste exemplet är att de svenska hotellen stoppar varudeklaration av hotellstandard till kunderna. Maktens män i Scandic Hotels/Hilton ser dock detta som ett hot och kan, i kraft av sin dominans, sätta stopp för en sund utveckling i näringen. Toni Schönfelder skriver om orsak och verkan inom denna näring som borde kunna växa med en förändrad struktur och ändrade villkor. Sverige borde vara inom 10 i Topp av Europas turist länder, få länder har så mycket att erbjuda så många, regn,snö och ostadigt väder är en tillgång och inte bara negativt.
Det skrivs just nu mycket om krisen i den svenska resebranschen och inte minst flyget där SAS är den som får mest uppmärksamhet med anledning av sin dominerande ställning. Glömt är alla andra kriser som skulle komma efter Nicolins kvastens dagar.
Problemet för resenäringen är inte alls så som det oftast utmålas, att det i huvudsak är beroende av den 11-9 2001, sviterna efter Irak kriget eller SARS. Dessa kriser har bara påskyndat branschens kris och åskådliggjort en i grunden sjuk bransch.
Det handlar om en strukturkris, en kris som undertecknad och många fler sett smyga sig på under en längre tid, alldeles tydlig och inte alls orsakat av oförutsedda händelser.
Med denna krönika gör jag ett försök att visa hur skadligt det är när man inte tar ansvar för fattade beslut utan lätt kan luta tillbaks sig när det går uppåt, då är det skickligt management och när det går utför är det marknadens fel.
Grundfelet är branschens beroende av offentliga medel, bidrag som slussas via ett sinnrikt uppbyggt bolagssystem där alla äger varandra. Regeringen berömmer sig ofta för ett långsiktigt ägande och inte kortfristiga vinster. Men ansvaret vilar tungt på regeringar eftersom man under årtionden haft okunniga personer i styrelserna, då blir resultaten därefter. Det ”fria kapitalet” tillförs branschen i form av AP fonder, regionalfonder, stiftelser, kommunal och landstingspengar. Statens, länens och andra institutionella ägarfonders inblandning är ofta förödande. Dess företrädare har ett amatörmässigt intresse för resor och turism, men kan inte sätta sig in i branschens fluktuationer och framför allt hur denna näring skiljer sig från tillverkningsindustrin. I den senare kan man lagra en osåld vara eller sända den till annan plats i världen även med förlust – Rese& turistindustrin lever under helt andra betingelser, det som inte är såld före en viss avresedag är en förlorad inkomst som inte kan tas igen! Någonsin! Detta är två helt olika världar som inte går att förena. Det ställs därför höga krav på de som går in med kapital i en komplicerad tjänstebransch, förskottsbetalningar från kunderna vilket skapar likviditet utan större eget kapital har attraherat många lycksökare som kommit och försvunnit. Turistbranschen är en högkomplicerat och komplex bransch som kräver att man sätter rätt folk i styrelserna.
Sveriges Rese& turistindustri är en saneringsbransch och behöver först och främst en befrielse från statsmaktens och de institutionella ägarnas inblandning.
Den svenska resemarknaden, som är den i särklass största i Norden, har till skillnad från kontinentens utvecklats i ett totalitärt system, där få bestämmer allt och den mesta energin har lagts på att förhindra varje form av obehaglig konkurrens.
Styrelsernas sammansättning är ofta från likriktade personer, VD:n kommer från en liten inre krets, han söker samman ett team som det heter eller i sanningens namn likriktade soldater som följer utan att förstå vart vägen bär, för att behålla auktoriteten sitter man på dagliga meningslösa möten eller på någon kursgård och höjer turiststatistiken och dansar ringlekar.
Makten och härligheten!
Olika så kallade plattformar - en är föreningen RIS (Researrangörerna i Sverige) - där Vingresor och Fritidsresor - långt innan de förvärvades av icke nordiska koncerner i kartell-liknande former delade upp den svenska chartermarknaden. Samflög i gemensamma plan och hindrade varje form av liberalisering som exempelvis den utformning av resegarantin som skyddar dessa två koncerner mot uppstickare, en bieffekt är att den samtidigt är ett förfärligt hinder i utvecklingen för hela den övriga branschen.
Branschen är cementerad sedan gott och väl 30 år, Fritidsresor som säljer via resebyråer, Vingresor i huvudsak säljer via egna resebutiker. Så var det fram till Internets genombrott.
Sedan finns det ett antal nisch arrangörer som, när dom blivit för stora, köps upp av endera koncernen. Det finns få lysande undantag likt Swansons som levt ett eget liv, skickligt och engagerat skött med en tydlig ägare.
Apollos grundare var den ende som lyckades under en period bygga upp Grekland för egen del. Misstaget, som två tidigare kollegor före honom har gjort, var att utöka till andra destinationer, därmed kom krisen och en god timing gjorde att räddningen stod i att det fanns en köpare, denna gång.
Lågprisflygets intåg i Sverige är inget märkligt, den kan endast tillskrivas blinda managers som inte förstår att när närmare en halvmiljon Nordbor har en egen bostad i Spanien så behöver man en transport. Alternativ utöver det som SAS erbjuder bakom skynket, ofta med mellanlandningar där resan tar en dag istället för ett fåtal timmar.
SAS ägde Vingresor under en längre tid och efter 15 års ägande var förlusterna större än de få år då man gjorde vinst. SAS såg till att det inte uppstod en konkurrenssituation med Ving. När man till slut sålde verksamheten när förlusterna började närma sig 1 miljard kronor, väckte det aldrig några frågetecken inom branschen.
Fritidsresekoncernens VD, som på ett seminarium så sent som år 2002, höll ett föredrag med tesen lågprisflyget är en bubbla och allt skall framöver vara som det varit med prognoser om charterns ständiga tillväxt.
Några dagar senare kom sanningen ikapp – en kvartsmiljard i förlust och en VD som lämnade smörgåsbordet.
Det där med koncernchefer som far runt till destinationerna - gärna till nya exotiska - och låter sig firas är en märklig företeelse. Däremot att vara nära marknaden, det får andra göra och dom har inget att säga till om.
Kunskap om marknaden!
Vi har i Sverige en årlig företeelse i TUR-mässan i Göteborg, där branschen träffas, mest chefer, i fantastiska montrar med mycket skumpa, tjo och tjim. Branschens chefer finns där 1 eller 2 dagar, sedan kommer publik dagarna på lördag och söndag, då finns det nästan inte en chef kvar utan där sitter lite folk som lämnar ut broschyrer. Så här har det pågått sedan TURs tillkomst som också egentligen var emot branschens uttryckliga önskan.
Vad som hade varit mest naturligt var att gå ut med stora annonser – besök oss på TUR mässan och tala med vår koncern chef – som finns här lördag samt söndag. Eller Sveriges Turistråds chef med alla regionalchefer som ställer sig inför dem som betalar deras löner? Har det funnits ett mera gyllene tillfälle för att få höra kundernas egen röst utan filter i många led?
Hade man gjort detta, hade man i ett tidigt skede upptäckt (sedan det gavs möjlighet i början av 90 talet) att det hade varit en lysande ekonomi i att sälja en stor del av flygkapaciteten i enbart stolar och därmed möta lågprisflyget och detta inte bara ut ur Sverige utan även omvänd, från andra länder till Sverige där lokala arrangörer kunde ta tag i resenärerna för att resa runt ex vidare till Nordkap. I så fall hade resebranschen idag sett helt annorlunda ut.
Charterflygets mycket väl uppbyggda nät av flygrutter med en lokal organisation vore en svårslagen konkurrent till alla som därefter försökt slå in sig på flygstolsmarknaden.
SAS ledning har under alla år lidit av oligopol situationen med en marknadsuppdelning mellan stor-bolagen i AEA, där det varit lätt att sälja biljetter till fullt pris till resande kommunal och tjänstemän som tidigare inte behövt se på reskostnaderna. Det är väl inte en tillfällighet att Tranås resebyrå är ett av de mest lönsamma i landet med SIDA som huvudsaklig kund.
SAS ledning och därmed deras medarbetare långt ned i organisationen uppfyller alla kriterier för ett dominerande bolag. Alla som haft med detta bolag att göra i djupet förstår vad jag menar. Hur är det möjligt att SAS under 40 år, i nästan ensam majestät på marknaden inte kunnat fylla sommarnorden med turister? Jag vet, för vi försökte köpa tomma flygstolar som fanns i hundratusentals under juli och augusti månader, men var det inte barnledigt, pappaledigt, omplaceringar, förflyttningar, tjänstledigt eller bara tjänsteresor och så förstås oändliga möten allt för att slippa ta tag i frågan med vilken man inte samlar pluspoäng i en organisation av kontroller och lydmänniskor. Pyramiderna blev aldrig rivna!
Så höll det på i över 15 år där (jag) från ett statligt ägt bolag för vilket jag satt som chef ville köpa över 100.000 tomma stolar årligen i fast räkning (juli/augusti) utan att nå fram till en beslutssituation. Ingen vågade, ingen kunde eller ville vara ansvarig.
Där har vi pudelns kärna med dominerande verksamheter, ingen kan, vågar eller har visioner annat än att de passar in i det allmänna, den för stunden. Den internationella reseindustrin har en framförhållning på nästan 2 år! Den svenska ett halvår när det är som bäst!
En förlorat generation av chefer!
Den som velat diskutera en konkret framtid i mer principiella termer än renhållningen av stränder, blir du ett störningsmoment på mötena, en Kufstämplad avvikare, kanske sådana som jag!
En hel generation chefer har krökt rygg till höger och till vänster. Kompisköret har förstört som inget annat. Branschföreningarna lider av förnyelse, resebranschen lider av förnyelse och alla som pinkat in sina revir bevakar dessa som ett guldägg.
Det som i ett USA skulle få vilken manager som helst att lämna ett mötesrum - då han annars hotas av långvarig fängelsestraff – är vanligt i Sverige, där man mellan skål och vägg träffas i små grupper eller med ett telefonsamtal kommer överens om något som i vida bemärkelse kan ses som en marknadsuppdelning.
Som backup har man kommunikationsministrar, en Luftfartskrets med myndighetsfolk som -utan protokollförda möten – bevarat SAS från konkurrens så långt det varit möjligt.
Åså här går det till inom hela den svenska resenäringen – man har möten, hittar alla upptänkliga krokben för nyetableringar. Sverige är för litet har någon sagt för en fri marknad där alla känner alla, jag tror inte på denna tes – jag tror att fri konkurrens är bra så länge det inte drabba mig själv och då är inget land för litet med en sådan inställning. Det som saknas är respekten för innovativa företagare, istället står man med hatten i handen och buga djupt för de som satt sig på stolen som är finansierat med skattemedel, för dom har makten, med dina pengar, istället för att det är tvärtom.
Det är fråga om sjukdomsinsikt och styrkan hos dig och andra att vilja ta tag i frågan, exempelvis branschens media som i vart fall kan påverka och dra igång debatten som förhoppningsvis leder till en ändring. Eller är alternativet att det skall fortsätta så här? Isåfall är det nattsvart.
Konkurrensverket kan inte vara okunnig om allt detta – men när huvudmannen tidigare var å ena sidan KF / SJ och på andra sidan SAS och Wallenbergsgruppen, vilket enkelt åskådliggörs varje år av Högskolan i Borlänge.
Att riva upp en fullständig felaktig och trubbig resegaranti där dessutom Sverige inte lever upp till EU lagen är något som Sveriges Regeringar och myndigheter haft på sig sedan EU- inträdet 1995.
Självklart är det enklare sagt än gjort – inte för att det inte skulle finnas material utan för att inom staten är alla beroende av varandra, tillsättningen till nya poster där alla vill till Bryssel till dom stora pengarna för en underbetald och under svenska skatter belastat jurist, måste man ligga väl till hos dem som ytterst fördelar guldkornen, vem kan ta anstöt för ett rationellt tänkande?
Styrelsen i rese & transportbranschens hopplöst onödiga föreningar är en annan förlamande verksamhet helt utan taggar eller möjligheter. Istället grälas det, delas upp i mindre föreningar alla utan ordentliga resurser. De som sätts i styrelsen har som främsta uppgift att bevaka det egna företagets intressen, inte branschens, det är så med Turistcheferna som sitter i sina organisationer på sin ort och bevakar grannortens utveckling inte hur man tillsammans skulle kunna öka tillförseln av nya turister, inom bussbranschen där landstingsägda verksamheter fullständigt lagt en förlamande hand över en hel bransch där alla lider och blöder.
2003, Turist Sverige fortfarande utan en Hotell klassificering!
En Hotellklassificering, skulle vara en revolution i Sverige och en alldeles självklarhet lik i alla ”riktiga” turistländer. Hotellen i Sverige vill inte klassificera sig med 1, 2, 3, 4 eller 5 stjärnor. Ett av de mest betydande företagen för Sverige på konferens och kongressmarknaden vill dra igång en egen klassificering av Stockholmshotellen. Det lär vara så att man försökt utan att lyckas i 30 år - jodå helt rätt i 30 år.
Efter några debattartiklar i frågan så bestämde man sig göra trots allt ett försök.
SHR (Sveriges Resturang och Hotell) har skrivit under ett brev som skickades ut till 140 hotell i Stockholmsområdet. Scandic -som ägs av Hilton - gillar inte detta men de har svårt att argumentera mot stjärnsystemet så länge det refereras till den internationella marknaden.
Facit 2003 är att det blev inte blev någon stjärnklassificering denna gång heller, då Scandic - nu och tidigare ( innan man ägdes av Hilton gruppen) - motsatt sig ett stjärnsystem eftersom många av deras hotell är så nedgångna att dom kanske klarat av vara 2-stjärniga och denna skandal vill Scandic inte vara med om. Då står bolagets egen marknadsdominans före nationella intressen och man lägger sin energi på att stoppa något som är en självklarhet i världen – men i den svenska turistdebatten är det ofta snäva egenintressen som styr.
För den som campar kan äntligen genom campingbranschens försorg se fram emot en klassificering och detta efter 20 år av debatter! Grattis.
Det klagas högljutt inom den Svenska turistnäringen över att så få utlänningar besöker Sverige, med rätta, men vad gör man åt detta? Det blir ständigt nya utredningar, ett resultat av en förtvivlan från statsmakten. Man vill en gång för alla försöka komma tillrätta med en industri som växer i hela världen. Den av regeringen inledda förnyelse av Turistindustrin genom ett Framtidsprogam för Sverige sköts i sank av – just det, branschen själv. Samma företrädare, då som nu, merparten finns kvar i branschen, sköt sig själv i foten när man ansåg i mitten av åttiotalet att det var bra med 25% moms för då kunde man lyfta moms, när kvittot kom med historiens största nedgång, tusentals konkurser som följd, dår var det marknadens fel.
Lydgeneraler ser till att varje uppstickare slåss ned. Sveriges Turistråd som är en katastrofal verksamhet som aldrig hinner sätta sig innan ny chef skall prägla en ny verksamhet och alla utan verklighetsanknytning. Det blir möten och resor och nya satsningar just nu är det mötesmarknaden som står i fokus, något som i sig varit lika aktuellt i alla år – men nu finns det krav från SHR, en annan maktfaktor.
Intressegrupperna går in i varandra, varför ett SHR skall vara delägare i ett kommersiellt konferensbolag eller varför RTS och SHR finns i styrelsen för Sveriges Turistråd? Kompisgänget, beroendet förgör svensk turism.
RTS Svenska Rese och Turistindustrins Samarbetsorganisation, bildades för att vi var några som såg ett måste med en organisation som kunde samla turist-sverige under ett tak.
Så blev det som det alltid blir när ” Jönssonligan” tar över, mästarna i att slirar på parketten med Peter Forsman som ordförande, det sprack och kvar blev ett gäng som söker konsult uppdrag med den finurliga budskapet – branschen måste göras intressant för kapitalet. Ett sånt kvalificerat nys!
Istället har man ansvaret för att SHR med SLAO och Camping och andra lämnade RTS.
Detta kanske kan ge en bild över branschen, RTS hade mer än 16 medlemmar och därmed hade man möjligheten att föra branschens talan, idag 2003 är medlemsantalet krympt till 7. Ingen skall tro att detta skulle föranleda Peter samt garnetyret att fundera kring sina misslyckanden och lämna arenan. Nej nu skall man lära företag hur man skall skaffa kapital. Snacka om överlevare utan självkritik. Den som satsar en krona i Peter Forsmans råd måste var en komplett idiot.
För de få som har en ”bild” av Sverige utanför det egna landet, är det landet med de stora avstånden, vyerna, glest mellan byar, folk, sjöarna och myggen eller raka vägen till Nordkap..
Den stora direkta, omedelbara marknaden från ett tätt befolkat Europa är att få bo i en egen stuga helst utan nära grannar. Inget land i Norden har så många fritidshus i inlandet och vid kusten där merparten står tomma, om man ser det ur ett nationalekonomiskt perspektiv ett gigantisk slöseri med kapital.
Att dessa hus inte hyrs ut beror på att skattelagen å andra sidan sätter stopp för uthyrningen eftersom all inkomst över 18.000 kronor skall läggas på topp av en redan befintlig inkomst, och vad det innebär förstår varje läsare. Sålunda lånas husen ut till vänner och bekanta för en liten svart ersättning. Europa Turisten, som enkelt skulle kunna tillföra miljarder i turistnettot från dag 1, ställs därför utanför eftersom LO och andra för in debatten på det orättvisa i att vissa har sommarhus och andra inte. Att alla inte alls vi ha ett sommarhus den debatten vill man inte lyssna på.
Hade man tagit upp tråden att alla i Sverige får ett fribelopp istället på dagens 30.000 kronor till 150.000 kronor och samtidigt minskade bidrags Sverige i motsvarande grad – skulle detta vara ett nollsummespel och samtidigt vara en revolution i svensk skattepolitik och starten för ökad turism.
Det spelar ingen roll hur många miljarder det satsas i marknadsföring om produkten som kunden efterfrågar inte finns. Eller varför är det så få som reser till Grönland från Sverige?
Alla kan inte bo på Grand Hotel och besöka Drottningholmsteatern. Mötesindustrin i all ära men utbudet i Europa är gigantisk, varför varje enskild kongress som kommer är ett otroligt skickligt och personifierad arbete som ligger bakom, hur många sådana själar finns det i landet?
Även ett Ishotell med all innovation är kul inslag, men omvärlden sover inte. Det kommer nya och andra trender, att få bo i sin stuga är däremot en dröm och ingen trend. Det som saknas är en helhetsplan baserat på nationalekonomi och långt borta från snäva egenintressen.
Olyckan i svensk Rese & turistindustri är liksom det tydliga exemplet på politikens tilltagande likriktning. Den kris som branschens kapitalägare nu måste reda ut om den inte råkar blir kortvarig, kanhända kan leda till en förnyelse.
De lysande undantagen!
Strömma Kanalbolaget med en tydlig ägare med Rettig koncernen i Finland, en ypperlig välskött koncern har tagit över mycket av kris Sveriges verksamheter, utvecklat dem och gjort dessa lönsamma.
Ski Star en annan svenskägd koncern med tydliga ägare som omvandlar Sveriges fjällvärld till en success story.
Ishotellet i Jukkasjärvi som drar till sig Turism från många Länder, ett projekt som drivs av en tydlig person med en klar målsättning. Hela Kiruna trakten har fått en generator på tjänstesidan, taxi, hotellen, restauranger, flyget och bussbolagen, alla drar dom nytta av verksamheten som ger arbetsplatser i alla led, något som tydligt visar vad turism betyder för olika bygder om den sköts med rätt känsla.
Destination Stockholm en sorglig historia under många år fram till dess tydliga ägare med bred kompetens tog över och vände jätteförluster till vinst
Det privata svenska resebyrå ledet, de små lokala och regionala bussresearrangörerna, där fåmansbolag med tydliga ägare står för verksamheten har visat överlevnad och utveckling som ingen annan –
När når detta övrig rese industri?

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------

2)

Monopol på spåren kostar miljarder

Tåg tillhör det transportslag som fortfarande körs på vänster sida. Övriga
trafikslag har enats om att lämna vänsterkanten senast 1967, men tågtrafik
är tydligen något unikt som skall särbehandlas i alla avseenden. Krav på
miljarder, monopol och myter präglar vänsterpartiets järnvägspolitik, något
som kommer att bli dyrbart för Sveriges skattebetalare.

Vi noterar att Karin Svensson Smith och Lars Ohly (GP 15 maj) vill utvidga
SJs monopol till att omfatta all järnvägstrafik. Motiven är att SJs
nuvarande tågtrafik - trots monopol på "lönsamma" linjer - inte kan bli
företagsekonomiskt lönsam. Staten måste - enligt skribenterna - in med nya
miljarder för att vi skall kunna ha kvar ett SJ som kan fortsätta att köra
olönsam trafik på de miljardinvesteringar (101,5 miljarder !) som nu byggs
och som vänsterpartiet tar "äran" åt sig för att ha drivit igenom.

Det är noterbart att det tydligen behövs en avreglering och bolagisering för
att (v) skall upptäcka att järnvägsinvesteringar inte är som andra
investeringar. Att det behövs kunder som är beredda att betala vad det
kostar. Och kostar det gör det. Vid sidan av de över 100 miljarder som
skattebetalarna nu skall lägga på banorna så behövs nya tåg för att ersätta
X2000 och driftkostnaden är inte obetydlig.

Svenssson Smidt och Ohly försöker i artikeln förklara varför det går så illa
för SJ. Ett är att väg (bil)-trafiken och flygtrafiken inte betalar för sig!
Detta är lika felaktigt som mycket annat i författarnas argumentation. Fakta
är att vägtrafikanterna betalat via skatter och avgifter med råge vad
vägarna och övriga kostnader ( LG, exempel i siffror)

Flyget betalar i huvudsak kostnaderna för all sin infrastruktur. Vid en
flygresa enkel Stockholm - Göteborg betalar flygresenärerna tillsammans
cirka 13.000 till staten. De samhällsekonomiska marginalkostnaderna är drygt
6000 kronor. Överskottet går till investeringar och drift av flygplatserna
så att skattebetalarna skall slippa stå för dessa kostnader. Flyget för
visserligen ett stöd till glesbygdens flygplatser på cirka 100 miljoner, men
å andra sidan levererar Luftfartsverket in en vinst på samma nivå till
staten.

Dessutom betalar flyget för säkerhetskostnader på flygplatserna. Om SJ eller
Banverket skulle ta samma kostnadsansvar som flyget skulle kostnaden -
biljettpriset - fördubblas.

Tågen kör på el som är skattebefriad ! Detta oavsett om den kommer från
dansk kolkraft eller kärnkraftsel från Ingnalina. Talet om att tågtrafiken
inte påverkar miljön är således en myt, inte minst genom att bullret,
vibrationerna och markintrången ökar i takt med att miljarderna pumpas in i
banvallar, tunnlar och tågtrafik.

Ett monopol på spåren kopplat till gigantiska järnvägsbyggen leder till
följande: Högre kostnader för skattebetalarna och mindre utrymme för
utveckling av andra transportslag. Färre väginvesteringar ger sämre säkerhet
och miljö på vägarna.



Lars-Gunnar Tannerfors, vd Sv Vägförening

Harald Rosén, gen.sekr Svenskt Flyg




-------------------------------------------------------------------------------------------------------------

3)

Nationellt monopol bäst för SJ

Citat:
Londons borgmästare Ken Livingstone har sagt att "man måste vara hjärndöd för att inte förstå riskerna med en privatisering.
TS anm.: att Borgmästaren står på yttersta vänstern framgår, vem som är hjärndöd torde framgå tydligt ur denna insändare. Vad som inte framgår är att den Brittiska Järnvägen var totalt nedkörd, direkt livsfarligt och att det skedde fler olyckor under statens tid som ägare när situationen blev ekonomisk ohållbar och den Brittiska Järnvägen var nedkörd till en nivå som den Östtyska, då fick kapitalisterna ta över. Vänstern lider av ett gemensamt problem något som förbinder dem, kollektiv hjärnsläpp och minnesförlust. Nedanstående artikel är från Vänsterpartiet Karin Svensson Smith riksdagsledamot och trafikutskottets ledamot(v) samt Lars Ohly. Samme Karin som var ranghögsta person när Branschens dödgrävare hade möte i Stockholm den 2:a april 2003.
http://www.toni-schonfelder.com/swe.asp?kat=3&id=554

Demokratins dödgrävare eller en vargflock i fårarkläder?
Samme Lars citat:
Jag är medveten om att jag kan framstå som ett rött skynke i många företagares ögon. Många tycker att jag ifrågasätter deras rätt att bestämma över deras pengar och deras företag. Det är riktigt, det gör jag.
Lars Ohly (v)

Denna gång är det SJ som skall nationaliseras igen, nästa gång är det små och mellanstora företagen, sedan storföretagen, banker och hela systemet, dessförinnan har man stängt landets gränser.

Underskatta inte dessa personer! Dom är farliga för landet och dom är farliga för dig personligen.

Här kommer insändaren:
Nationellt monopol bäst för SJ
Järnvägstrafiken gör sig bäst som ett sammanhållet system där tidtabeller, biljettbokning och prissystem är överskådliga. Först då kan järnvägen kombineras med andra trafikslag på ett smidigt sätt och formera de resor som är optimala både för resenären och miljön, skriver vänsterns Karin Svensson Smith och Lars Ohly.
SJ befinner sig i kris och anser sig tvunget att vidta mycket drastiska åtgärder för att minska sina kostnader. Detta beror delvis på att vi har en situation där tågtrafiken ska täcka alla de kostnader den själv ger upphov till. Samtidigt ska den fungera i konkurrens med biltrafik och flyg där skatter samt avgifter inte alls täcker de kostnader trafiken ger upphov till i form av klimatförändringar, miljörelaterad ohälsa, trafikolyckor mm. Att SJ befinner sig i kris beror också på att staten inte tagit sitt ägaransvar på tillräckligt allvar.
Vänsterpartiet har ställt sig bakom regeringens önskan att genom ett ägartillskott rädda SJ från konkurs. Det innebär varken att vi accepterat avregleringen eller tycker att aktiebolag är en bra form för styrning av SJ. Däremot uppfattar vi att SJ har en strategiskt viktig roll i den omställning till ett långsiktigt hållbart transportsystem som vi tillsammans med regeringen la grunden för när vi via infrastrukturpropositionen kom överens om att anslå 101,5 miljarder till järnvägen de närmaste tolv åren. Det är ingen större poäng med nya spår om det inte finns fungerande och pålitlig trafik på spåren.
Motsatte oss förändring
När riksdagen beslutade att dela upp dåvarande Statens Järnvägar till en infrastrukturhållare - Banverket och en tågoperatör - SJ, var vänsterpartiet ensamt om att rösta emot. Vi befarade att det skulle bli problem med ansvaret för det som inte självklart tillhör den ene eller den andre; järnvägsstationer, tågtrafikledning etcetera. Detta problem har ökat i omfång när SJ styckats upp i olika bolag och fler järnvägsoperatörer släppts in på spåren. Även dessa förändringar motsatte vi oss som enda parti eftersom vi inte trodde att det skulle bli bättre för tågtrafiken. Stöd för vårt resonemang fanns i den rapport som revisionsfirman Pricewaterhouse lämnat till näringsdepartementet. Att kunna uppbringa företagsekonomisk lönsamhet i varje del av de nya bolagen med de förutsättningar som gavs var en omöjlig uppgift.
Underhållet kan tjäna som exempel. Det lades i bolaget Euromaint som staten sedan förgäves försökt sälja under en längre tid. Under ett ständigt hot om utförsäljning, en stark press på minskade kostnader och fattiga beställare kan underhållet inte bli av allra bästa kvalitet. Allvarliga brister har också påtalats av Järnvägsinspektionen vid åtskilliga tillfällen. De nyligen avslöjade missarna beträffande utbyte av fallerande bultar är inte bra för marknadsföringen av järnvägen som det säkra transportslaget.

Det grundläggande syftet med konkurrens anges vara att det "ska leda till en ökad konsumentnytta. Införande av konkurrens är inget mål i sig, utan ett medel för ökad effektivitet, mångfald och produktkvalitet, till nytta för det allmänna och för konsumenterna". (Leif Pagrotsky i riksdagen 4/12 2002).
Riksdagen har lagt fast sex mål för trafikpolitiken; trafiksäkerhet, transportkvalitet, tillgänglighet, miljö, regional utveckling och jämställdhet. I riksdagsbeslutet ingår också att de samhällsekonomiskt mest effektiva metoderna för att nå målen ska användas. Det som är företagsekonomiskt lönsamt är inte nödvändigtvis det som är bäst för samhällsekonomin.
När Green Cargo (före detta SJ gods) slutar köra frakter för att det är för små enheter ökar det samhällets kostnader för vägunderhåll (eftersom en 60 tons långtradare sliter lika mycket på vägen som 75 000 personbilar) och trafikolyckor med mera. Det som är god ekonomi för ett av de avstyckade bolagen kan leda till katastrof för andra bolag.
Järnvägsstationerna lades i ett bolag, Jernhusen, som skulle skötas strikt företagsekonomiskt. Cirka 100 järnvägsstationer gick ut till försäljning och för resten av fastigheterna höjdes hyrorna till nivåer som i flera fall tvingade tågoperatörerna att flytta. Kritiker av avregleringens effekter möts ofta av argumentet att det inte går att rulla utvecklingen tillbaka. Men är det inte just det som avregleringsförespråkarna försöker göra? Det fanns en tid i järnvägens barndom då ett antal privata intressenter skötte såväl spår som trafik. Först när staten tog över och byggde ut järnvägen för att fylla samhällets behov kunde spårtrafikens stora förtjänster tillgodogöras.
Gör sig bäst sammanhållet
Järnvägstrafiken gör sig bäst som ett sammanhållet system där tidtabeller, biljettbokning och prissystem är överskådliga. Först då kan järnvägen kombineras med andra trafikslag på ett smidigt sätt och formera de resor som är optimala både för resenären och miljön.
I EU har regeringen försökt bryta upp nationella monopol inom järnvägstrafiken. Teknisk kompatibilitet är givetvis väsentligt för att öka den gränsöverskridande trafiken. Men det finns förklarliga skäl till att Frankrike, Tyskland med flera länder är skeptiska till att stycka sönder ansvaret för själva tågtrafiken. Det är lätt att förstå; framgångarna i de länder som gjort så är begränsade, för att uttrycka sig milt.
Tillfrågas SL-resenärerna har de svårt att visa på förhöjd reskvalitet. I Nya Zeeland lär regeringen överväga om den ska återköpa tågtrafiken nu eller invänta tills de privata operatörerna gått i konkurs. Londons borgmästare Ken Livingstone har sagt att "man måste vara hjärndöd för att inte förstå riskerna med en privatisering". Efter ett antal stora tågolyckor med dödsoffer har labourregeringen återtagit kontrollen över spåren och ytterligare privatisering av trafikoperatörerna har upphört.
Våga tänka om! Att det inte går att köra om på spåren är en teknisk begränsning som inte ens de mest hängivna marknadsekonomer rår på. Det är ingen tillfällighet att rese- och turistbranschen anger avregleringen som ett av de största hindren för att skapa attraktiva resepaket för sina kunder.
Dags för utredning
Det är dags för den utvärdering Björn Rosengren flaggade för i juni 2002. Har de angivna målen med avregleringen och konkurrensutsättningen nåtts? Har avregleringen och konkurrensutsättningen blivit en belastning eller en tillgång för statens budget? Har det blivit lättare eller svårare att nå de transportpolitiska målen? Upplever de anställda att de har fått bättre eller sämre möjligheter att göra ett fullgott arbete? Vad är bäst för resenären och godstransportköparen?
Politisk mognad kräver att de stelbenta marknadsteorierna underställs en prövning gentemot det konkreta utfallet. Inom vänstern har vi haft en smärtsam uppgörelse när en del av det vi tidigare trodde på visat sig inte kunnat klara mötet med verkligheten. Det är dags för en motsvarande omorientering inom borgerligheten. Marknadsmodeller fungerar utmärkt på flera varumarknader, men ska hållas borta från de områden där de inte fungerar i praktiken.

Karin Svensson Smith
riksdagsledamot (v)
Lars Ohly (v)
riksdagsledamot (v)
tågmästare



-----------------------------------------------------------------------------------------------------------

4)

Konkurrensverket tillsammans med kronofogden gjort s.k. tillslag hos de fem stora bussbolagen: Swebus, Connex, Busslink, Ariva samt Orusttrafiken

Denna Information är från Buslinks websida och ett Pressmeddelande
Tisdag den 3 juni 2003 besökte Konkurrensverket och Kronofogdemyndigheten huvudkontoret till Busslink i Sverige AB.
Konkurrensverket har i ansökan yrkat att tingsrätten skall besluta om undersökning enligt 47 § konkurrenslagen (KL) hos bl.a. Busslink i Sverige AB för att utreda om företaget har överträtt förbudet i 6 § KL (avtal mellan företag som har till syfte eller resultat att begränsa konkurrens på ett märkbart sett är förbjudet).
Anmälan är gjord av Östgötatrafiken i samband med upphandling i Norrköping och Linköping. Busslink i Sverige AB ser mycket allvarligt på misstanken om överträdelse av KL, och ser fram emot Konkurrensverkets utredning. Busslink har inte brutit mot Konkurrenslagen.
För ytterligare information, v.g. kontakta Henrik Höjsgaard, VD och Koncernchef Busslink i Sverige AB.

Detta är ett annat Pressmeddelande, från annan källa!
Dagens stora samtalsämne inom bussbranschen att Konkurrensverket tillsammans med kronofogden gjort s.k. tillslag hos de fem stora bussbolagen: Swebus, Connex, Busslink, Ariva samt Orusttrafiken.
Anledningen är att Östgötatrafiken misstänker en kartellbildning med anbuden för trafiken i Norrköping och Linköping och avbryter således upphandlingen.


TS anmärkning:
Det svenska rättssystemet havererar!
Måste än en gång konstatera att Länshuvudmännen för länge sedan har tappat all markkontakt när det gäller förståelse för bussoperatörernas mycket besvärliga ekonomiska sits. Vid varje ny upphandling har man ökat på kravlistan över vad som skall ingå i de olika anbuden, men vill samtidigt inte acceptera att prislappen självfallet blir större. Detta medför att denna typ av övergrepp eller ”aktiviteter” kommer till användning. Man sänder ”sina kompisar” från övervakande myndigheten för att misskreditera bussbolagen som lämnar anbud.
Jag är nämligen ganska övertygad om att det i detta fall inte alls rör sig om ”hemliga avtal”
Istället har bussbranschen efter alla sjuka år med länshuvudmännen lärt sig en sak, att offerera!
Samtidigt får man utgå ifrån att bolagen gör analyser på varandra efter lämnade offerter, år efter år, eftersom offerterna är så avskalade kan vem som helst göra en kostnadsanalys på konkurrentens anbud samtidigt som en jämförelse med årsbokslutet ger en ledning hur bolagets ekonomi ser ut.
Fordonsparken i respektive bolag är snarlik, finansieringskostnaden även om den sker med eget inlånat kapital likvärdig, förarkostnaden snarlik, arbetsscheman snarlik, huvudkontorskostnaden per fordon snarlik, det vore väl mera märkligt om inte offerterna vore identisk lika?
I vilken värld lever Länshuvudmannen?
Intressant är rättsäkerheten, när länsbolaget med sina jurister från huvudmannen, landstinget, begär hjälp av juristerna från 2 myndigheter som har samma rekryteringskälla till jobben, då blir det aktion.
Man sätter upp pliktskyldigast en skrivelse – resten har föregått i personliga samtal utan protokoll och så beslutas det om husrannsakan!
Rättssystemets havererar!
Om rättstaten Sverige fungerade som den inte gör – skulle företaget som gör en anmälan samt myndighet åtals och i vart fall prickas av JO eller JK.
Men så var vi där igen, även JO och JK ämbetet rekryteras från samma instans och så skyddar statens jurister varandra, en framgång är utesluten om det inte kan bli en publik skandal, vilket knappast ät troligt varför en juridisk prövning med framgång i Sverige är begränsad.
Det är nu EU kommer in i bilden, jag har funderat snart en vecka kring denna fråga och finner att om samma bolag som blev utsatta för detta rättsövergrepp – lämna in en besvärsskrivelse till EU, så har man en god chans att vinna i EU domstolen vilket betyder att Svenska regeringen måste ändra lagen vilket omedelbart skulle öka rättssäkerheten för alla i branschen.
Här har BR en god chans att visar att man för en gångs skull gör nåt som kommer alla företagen till godo, även om det måste kännas ovant.
Önskar alla läsare en glad midsommar som är annalkande! Från ett extremt varmt Alicante med temperaturer över 30C och havet har nåt 25C. Välkommen hit! www.eurocasa.nu där kan man söka efter lediga bostäder till rimliga priser i absolut bästa lägen.
Eder tillgivne
Toni Schönfelder
Tel 0034 616 421 085
Fax 0034 966 69 81 58

Reklam för Spanien
Söker du information om Spanien -- Använd dig av min web http://www.spaininformation.org
Här hittar du allt

Fair use notice

The Toni Schönfelder Newsletter and website contains copyrighted material the use of which has not always been specifically authorised by the copyright owner. The material is being made available for purposes of education and discussion in order to better understand the complex nature of corruption in today's world. I believe this constitutes a "fair use" of any such copyrighted material as provided for in relevant national laws.

The material is distributed without profit to those who have expressed an interest in receiving the included information for research and educational purposes. If you wish to use copyrighted material from this site for purposes of your own that go beyond "fair use", you must obtain permission from the copyright owner. Toni Schönfelder cannot guarantee that the information contained in the Corruption News service is complete and correct or be liable for any loss incurred as a result of its use. Nor can Toni Schönfelder be responsible for any subsequent use of the material.

Denna sida är producerad av Toni Schönfelder. Avsändaren har inget ansvar för innehållet i sidor som är länkade -- allt material som finns i egen producerade sidorna får användas fritt och utan kostnad.

Esta página ha sido realizada por el Sr. D. Toni Schönfelder.Los realizadores de la página no se hacen responsables del contenido de las páginas enlazadas a la presente. Toda la información existente en las páginas de realización propia pueden ser utilizadas libremente y sin ningún tipo de coste.