Ange ett namn eller sökord så får du upp alla artiklar som innehåller det du söker.
Tillbaka till Tonis hemsida

Toni Schönfelder A lifetime of innovation

Mina favoritlänkar, kolla in

Debattartiklar Ryssland

TaxFree handelns vara och icke vara

Tillägnad buss- och kollektiv branschen av Toni Schönfelder oberoende och fri debattör

Artiklar som du bara måste läsa,Vakna upp i Sverige!

Debatt artiklar av Harald Rosén (Det gäller flyg)

Toni Schönfelder
A lifetime of innovation



Toni Schönfelder
A lifetime of innovation

Debate - Opinion in English
Russia and Baltic States

Back to Toni Schönfelders homepage

Web library, My favorites

Toni Schönfelder
A lifetime of innovation



Verschiedenes in Deutsch

Hans Sternlycke lämnar ett bidrag avseende Vätgas och bränsleceller

Recension av boken Vätgas och bränsleceller
av:Dougald Macfie:

XVätgas och bränsleceller, är skriven på Vägverkets uppdrag och utgiven av Väg- och transportforskningsinstituet i Linköping.


Den första vätgasboken på svenska är en mycket stimulerande läsning. Hur snabbt utvecklingen går visas av att de första serietillverkade bränslecellsbilarna redan har kommit, istället för först 2004. Macfie fick helt rätt i att bilfabrikerna skyndar på för att komma först på marknaden i hopp om att kunna dominera den.


Utvecklingen har verkligen gått fort. När en buss backades ur Geoffrey Ballards garage i Vancouver 1993 var den till hälften fylld med bränsleceller. Nu tar de ingen extra passageryta. Bränsleceller är ett slags batterier där man ständigt tillför något som reagerar kemiskt och då avger elektroner som kan ge ström, som när vätgas reagerar med syre och bildar vatten. Omvänt kan vatten med energi elektrolytiskt sönderdelas i vätgas och syre.


Ballard hade året efter den stora oljeprishöjningen 1973 fått amerikanska krigsmaktens uppdrag att ta fram alternativ till olja för bilar. Men han gav upp litiumbatterier och åkte hem till Kanada och började arbeta med bränsleceller och bildade med en kompanjon Ballard Power Systems. Stora där är Daimler Benz, Ford och Shell. Själv hoppade han av och bildade Hydrogen System tillsammans med General Motors. Bägge företagen arbetar med PEM-bränsleceller (Proton Exhange Membrane). Zevco som 1999 byggde de första kommersiella fordonen använde alkaliska bränsleceller, men hade för lite kapital.


Kuwait-kriget och terroraktionen mot World Trade Center har fått USA att satsa stort på bränslecellen. FreedomCAR som kom i januari i år skall minska oljeberoendet. I dag förbrukar transporterna 67 procent av oljan (I Sverige står transporterna för 45 % av koldioxidutsläppen). Kaliforniens krav på nollutsläppsbilar har drivit på utvecklingen. En så stor marknad går inte att bortse från.


Bränslecellen uppfanns redan 1839 av William Grove. Och Jules Verne förutspådde i Den hemlighetsfulla ön 1874 att vätgasen skulle bli framtidens energikälla. Men tekniken föll i glömska till 1960-talet. Då behövde rymdprogrammet något som kunde ge el utan att väga för mycket och då var inga kostnader för höga.


Sverige var genom Olof Tegström tidigt ute. Till Härnösands 400-års-jubileum 1985 byggdes WELGAS-huset där bilen och huset drevs med energi från en vindsnurra via vätgass från en elektrolysör. Men för fortsatt drift efter två år satte myndigheterna stopp. Likaså satte de stopp för flera bussprojekt med bränsleceller. Det sista i Sundsvall 1996 med vätgas från Eka Chemical i Stockvik.


Motståndet var ingen tillfällighet, men det förbigår Macfie. När staten borgade för kärnkrafts- och oljeindustrin infördes ett hemligt veto mot alternativ energi. Därför måste vätgasen stoppas. Det fick både SAAB och Volvo erfara och Volvo anför som ett skäl till att personvagnar såldes att man måste få tillgång till bränslecellsteknik. Borgenslånen för kärnkraft är ännu inte amorterade utan förlängda till 2010. Ännu är alltför många inblandade för att den varbölden skall kunna stickas hål på.


Den 400-sidiga alternativbränsleutredningen 1997 hade inte en rad om vätgas, med motiveringen att den var så långt från att realiseras, ej heller Emissionsforskningsutredningen 1999. Fortfarande i år har Naturvårdsverket inte något om bränsleceller på sin hemsida om dess framtidsstudie för 2021.


Ett vätgasseminarium på Ingenjörsvetenskapsakademin 1999 blev dock en vändpunkt. Sen dess har forskningsmedel beviljats. Dock i mycket små poster, en halvmiljon per år och område. Det räcker inte till mer än att hålla sig informerad. KTH har dock ett litet större anslag om stationära bränsleceller. Man kan undra till vad nytta eftersom andra länder är så långt före. Den enda teknik som berör bränsleceller som Sverige är världsledande på är Opcons skruvkompressorer.


Det finns mycket intressant att hämta i Macfies bok. Dock har han inte med att Airbus ligger längst framme ifråga om vätgas för flygplan. Det blir mindre bränslevikt och större säkerhet. Som han påpekar hade inte Twin Towers fallit ihop om flygplanen gått på vätgas. GM lanserar en bil med motorerna i hjulen och "drive by wire (elkabel) med större frihet hur bilen görs. Att svetsa med vätgas blir säkrare och billigare. Framtidens mobiltelefoner, datorer och kameror drivs troligen med bränslecell istället för batteri. Den här boken är viktig för dem som vill veta hur utvecklingen kommer att bli.

Hans Sternlycke


Byggkostnaderna kan halveras

Vi kan inte avhjälpa höga byggkostnader och bostadsbrist med subventioner och nytt storskaligt byggande. Sådan politik är en orsak till dagens situation, där de tre stora Skanska, NCC och Peab nu står för nära 2/3 av byggandet. Särskilt kommunerna är skyldiga till den bristande konkurrensen genom att med sin markpolitik ha stängt ute de små byggmästarna. Ändå är det de som bygger allra billigast enligt Boverkets Bofakta.


Allmännyttan, de kommunägda bostadsbolagen, är allra dyrast enligt en undersökning av Hyresgästföreningen. Antagligen på grund av att man använder de stora byggföretagen av slentrian och därför att man bygger så stora enheter att små byggare inte har chans att lägga anbud. Samma verkan har att man gör totalentrepenader, att en entreprenör också ansvarar för alla underentrepenader på ett bygge. Regeringens investeringsbidrag finansierade rekorddyra projekt i stället för att pressa kostnaderna.


Genom att de stora företagen köpt upp all byggbar mark som inte kommunerna äger och de dessutom får bygga åt allmännyttan på kommunens mark finns det ingen möjlighet till prispress av små byggare. Det finns de som säger att asfaltkartellen bara är toppen på isberget. Att byggmarknaden är värre.


Staten har också drivit fram koncentrationen. Genom skatteomläggningen 1991 avskaffades i princip progressiviteten på inkomstskatten finansierat av att fler områden momsbelades. På ett par år ökade hyrorna 40 procent. Räntesubventionerna avskafades. Staten får nu lika mycket intäkter från boendet som man förut hade utgifter för det. Det blev tvärstopp på byggandet. Det ligger nu på en bit över tiotusen lägenheter. En långsiktigt hållbar nivå borde vara fem gånger så mycket, lika med Europasnittet. Under rekordåren byggde vi 100.000 lägenheter. Många blev arbetslösa. Utbildningar försvann. Sådana skiftningar i politiken skapar inte billigt boende och låga samhällskostnader. De stora företagen kunde överleva och köpa upp de små genom att bygga bostadsrätter dyrt. Bostadsbristen gav inget behov av kostnadspress.


Woyland Wallin är en av dem som bevisar att stordrift inte ger billigare hyra. Det finns hundra gubbar som jag, som vill bygga om man skapar förutsättningar för småföretagare säger han. De 20 parhuslägenheterna i Torslanda i Göteborg kostar 7.000 kronor kvadratmetern, hälften mot de omgivande husen. Lägst i landet. Hyran blir 900 kvadratmetern. Framtidsbostäder i Norrköping ligger ännu lägre, 825 kronor. Woyland sköter administrationen ensam. Vägen till tomten byggde han själv tillsammans med en traktorgrävare. Det första han bygger är lägenhetsförråden som får fungera som byggbaracker vid slutarbetet, de är annars dyra att hyra. Han och sonen spikar ihop väggelementen till husen i en industrilokal i närheten. Skyddat för vädret.


Fastighetsbolaget Duvkullen som bygger i innerstaden i Linköping får lite dyrare hyra, 1.000 kronor kvadratmetern, men genom att minimera kommunikationsutrymmen får man en bra trea på 65 kvadratmeter till låg hyra. Som egen hyresvärd är låga kostnader viktigt. Totalentrepenad undviks. Man köper byggmaterialet direkt från leverantör eller importerar själv. Italienskt kakel kostar hälften. Varje led, generalagent, grossist, underleverantör och totalentrepenör innebär ett prispåslag på minst tio procent.


Enligt Konkurrensverkets GD, Ann-Christin Nykvist är en del byggmaterial 90 procnet dyrare i Sverige än utomlands. Svenskt byggmaterial kan fås mycket billigare i Baltikum. I Sverige är det ett par tre företag som har hand om det mesta av marknaden på varje område. Sonny Modig, regeringens kostnadsjägare, säger att genom import kan byggmaterialpriset sänkas 30-40 procent.


I snitt går ¼ var av produktionskostnaderna till byggmaterial och bygglöner, 1/5 var går till moms och till byggherreomkostnader (som projektering, mark och byggränta) och resten till maskiner, transporter och omkostnader. Av hyreskostnaden går ungefär 2/5 var till drift och kapital och resten till underhåll. På varje punkt går det att spara.


Av driftskostnaderna tar uppvärmningen 30 procent. Med ett s.k. nollenergihus, räcker värmen från maskiner och människor. Husen i Lindås söder om Göteborg var, fastän de var experimenthus, mycket billigare än omgivande hus att bygga, och man slipper uppvärmningskostnader på 750 kr i månaden.


Den byggmarknad vi har i dag är inte konkurrensutsatt, och konsumenterna är för svaga. De måste godta låg kvalitet och höga priser för att överhuvud få någonstans att bo. De som inte kan betala för att bo utan måste hyra har ännu mindre val. Kommunerna har medlen att stärka konsumentmakt och få verklig konkurrens. Markpolitiken, planeringen och sina allmännyttiga bostadsbolag.


Hans Sternlycke


Reklam för Spanien
Söker du information om Spanien -- Använd dig av min web http://www.spaininformation.org
Här hittar du allt

Fair use notice

The Toni Schönfelder Newsletter and website contains copyrighted material the use of which has not always been specifically authorised by the copyright owner. The material is being made available for purposes of education and discussion in order to better understand the complex nature of corruption in today's world. I believe this constitutes a "fair use" of any such copyrighted material as provided for in relevant national laws.

The material is distributed without profit to those who have expressed an interest in receiving the included information for research and educational purposes. If you wish to use copyrighted material from this site for purposes of your own that go beyond "fair use", you must obtain permission from the copyright owner. Toni Schönfelder cannot guarantee that the information contained in the Corruption News service is complete and correct or be liable for any loss incurred as a result of its use. Nor can Toni Schönfelder be responsible for any subsequent use of the material.


Denna sida är producerad av Toni Schönfelder. Avsändaren har inget ansvar för innehållet i sidor som är länkade -- allt material som finns i egen producerade sidorna får användas fritt och utan kostnad.

Esta página ha sido realizada por el Sr. D. Toni Schönfelder.Los realizadores de la página no se hacen responsables del contenido de las páginas enlazadas a la presente. Toda la información existente en las páginas de realización propia pueden ser utilizadas libremente y sin ningún tipo de coste.

This page has been produced by Mr Toni Schönfelder. The sender does not take any responsibility for the contents of the linked pages. The whole material in the own produced page can be used free of charge.